138. Fjärde avdelningen. Inom jordmänskligheten finner vi också en typ av väsen, för vilka handel eller affärsverksamhet blivit en specialitet, ett livsintresse. Visserligen kan även alla övriga jordmänniskor anses vara handelsidkare i högre eller lägre grad, eftersom ju hela tillvaron eller livsuppehället, som vi tidigare nämnde, i själva verket är en handelsvara; men för de senare utgör denna verksamhet inte ett livsintresse, utan framstår i högre eller lägre grad som något av omständigheterna påtvingat, ett mer eller mindre "nödvändigt ont". För den fattige mannen, vars kontakt med affärsprincipen mest består i att mot större eller mindre underbetalning sälja sin arbetskraft för att kunna existera, är affärsprincipen ingen favoritsysselsättning. Av de andligt utvecklade jordmänniskorna är den heller inte särskilt omtyckt, eftersom dessa väsens förfinade och utvecklade medvetandeliv stöts bort av det grövre tankeklimat som den jordmänskliga affärsvärlden baseras på, och inom vilket det tidigare omtalade "maskerade rånet" kan försiggå. Detta hindrar dock inte att många utvecklade jordmänniskor i kampen för tillvaron tvingas förbli inom affärsvärldens mer primitiva medvetandezon, tvingas bedriva en mer eller mindre betydande affärsverksamhet eller inneha mer eller mindre framträdande poster inom stora bolag. Men för alla dessa väsen gäller absolut, att deras arbete mer eller mindre är ett ont som de varje ögonblick av sin fritid söker sig bort ifrån för att ila mot högre och renare tankezoner, och där vila ut i en atmosfär som bättre svarar mot deras högsta moraliska känsla och uppfattning om livet än det jordbundna, egoistiska tankeklimat som de under sin arbetstid måste vistas i. Och det är alltså inte dessa väsen vi här ska belysa, eftersom de ju faktiskt mer eller mindre hör hemma i övriga avdelningar och kategorier. Fjärde avdelningens väsen är däremot de som har affärsvärlden som sitt rätta element, det vill säga väsen, vilkas kvalifikationer och medvetandeskikt på alla områden passar väl in i den kombination av ofullkomliga eller primitiva tankeklimat som den jordmänskliga handelsvärlden är sammansatt av. Eftersom dessa tankeklimat huvudsakligen består av en allt behärskande egoism, snikenhet, maktlystnad, hänsynslöshet, girighet, hyckleri och äregirighet, kan man lätt förstå, att ett väsen som med förkärlek ger sig in i en zon sammansatt av dessa energier måste ha ett medvetande av motsvarande sammansättning. Detta innebär i sin tur att det måste röra sig om väsen, vilkas känsloliv är så primitivt att det ännu huvudsakligen bara kan finna uttryck i tankeklimat av de slag vi nyss nämnt. Men ett liv i en medvetandezon som består av sådana tankeklimat måste med nödvändighet utveckla intelligensen, och vi finner också att vederbörande väsen besitter en betydande intelligens vid sidan om sitt primitiva känsloliv. Eftersom denna forcerade intelligensutveckling gjort att de för länge sedan vuxit ifrån de gamla religiösa begreppen eller föreställningarna, och deras känsloliv ännu är för primitivt för att kunna ta emot en högre religiositet, är deras känsla på det religiösa området slumrande eller tillfälligt satt ur funktion. Däremot har de övat upp sig till genialitet i konsten att uttrycka hyckleri eller falsk älskvärdhet, vilken når sin höjdpunkt i deras reklamväsen. Detta är i själva verket av en så osann eller falsk natur, att det ibland rent av är identiskt med de mest genialt gillrade ekonomiska fällor eller fallgropar för kunderna.
      Då jordmänniskornas dagliga liv följaktligen i själva verket endast kan bli en vandring mellan dessa fällor och fallgropar, och som införskaffandet av de dagliga livsförnödenheterna gång på gång får dem att falla ned i – och de därigenom upplever den genom reklamväsendet som osjälviskhet maskerade själviskheten och den som "mänsklighet" maskerade "djuriskheten" – växer deras antipati mot handelsvärldens karaktär och natur. Och då antipati enligt sin analys är underminerande, betyder detta att den nuvarande affärsvärlden, i samma mån som den skapar antipati, är i färd med att underminera sig själv och på så sätt bidrar till att nödvändiggöra skapandet av en internationell världsadministration och överhet.
      Då väsendena i fjärde avdelningen endast kan ha intresse av sådana arrangemang inom lagstiftningen och det praktiska livet som kan stimulera och vidmakthålla deras mer eller mindre utpräglat egoistiska metoder för handel och egen vinning, blir de med nödvändighet motståndare till den nya världsimpulsen med dess bekämpande av alla själviska eller samhällsunderminerande verksamheter.
      Eftersom den kosmiska världsekonomin är sådan att absolut ingenting kan gå till spillo, utan allt blir till nytta, har jordmänniskornas laster och utsvävningar också tagits i världsekonomins tjänst. Jordmänniskornas dragning till starka och berusande drycker, till tobak, till köttätande, underminerande nöjen osv., har således lagt grunden till en rad levnadsbanor som betyder "dagligt bröd" för miljontals individer. Då energierna från den nya världsimpulsen i stigande grad kommer att underminera jordmänniskornas böjelser för dessa skadliga företeelser, är det rimligt att många av de väsen som får sitt levebröd genom dessa kommer att känna sin existens hotad, och av den anledningen blir motståndare till de nya kosmiska krafterna. Men här bör man komma ihåg att jordmänskligheten inte låter sig förvandlas på några dagar, veckor eller månader. Förvandlingen kan endast ske gradvis genom årtionden, och jordmänsklighetens konsumtion av de nämnda olämpliga livsförnödenheterna kan därför inte upphöra plötsligt, utan endast i motsvarande mån gradvis. Ingen kommer därför att på grund av den nya världsimpulsen plötsligt mista sitt arbete eller se sin existens hotad; man får tillräckligt med tid på sig för att på ett naturligt sätt avveckla eller frigöra sig från de nämnda levnadsbanorna, efter hand som dessa kommer i konflikt med den egna moralen och samvetet. Allt motstånd mot den nya världsimpulsen kan därför endast bero på naivitet och är till sin natur oförnuftigt, i synnerhet som det riktas mot en kraft, inför vilken det är lika underlägset som inför den makt som bestämmer jordens gång kring solen.