140. Grupp B. Med femte avdelningen av tredje kategorin har vi gått igenom den del av jordmänskligheten som är mer eller mindre oemottaglig för religiös inspiration och kraft från den gamla världsimpulsen, eller är av en sådan medvetandekombination, att de gamla religiösa begreppen, dogmerna eller föreställningarna har blivit mer eller mindre naiva för den. Alla de individer som hör till denna del av jordmänskligheten kan därför uteslutande stimuleras av den nya världsimpulsen, för vilken de efter hand blir mer och mer mottagliga. Denna blir därför för dem den absolut enda vägen till ljuset, till "omvändelsen". När det gäller grupp B, har vi däremot att göra med en rad väsen som ännu inte har vuxit ifrån den gamla världsimpulsen, vars trogna anhängare de är eller kan fås att bli. Denna impuls är således dessa väsens enda väg till ljus och "omvändelse".
      I grupp A fann vi primitiva väsen, just inkarnerade från naturmänniskoregionen, som hade vuxit ifrån den gamla världsimpulsen. I grupp B får vi däremot se att det finns högt utvecklade väsen, väsen som mycket väl kan äga doktors- och professorstitlar utan att ha vuxit ifrån denna impuls, ja, som till och med kan vara fanatiska anhängare av de gamla begreppen, som alltså för dem är orubbliga dogmer. Det finns härigenom en principiell skillnad i religiös inställning mellan dessa två stora medvetandegrupper. Och denna skillnad är faktiskt i princip densamma som skillnaden mellan det lilla nyfödda barnets och den mer vuxnes näringsupptag. Liksom det nyfödda barnet inte kan smälta eller inta grövre och fastare livsmedel, utan måste näras genom mjölk eller annan flytande föda, kan inte heller jordmänniskorna själva i sina första utvecklingszoner från djur till människa uppta religiös näring från de grövre dagliga materiella händelserna och upplevelserna, utan måste så att säga näras med "flytande" religiös föda. Denna "flytande" näring har här i Livets Bog fått namnet "den gudomliga suggestionen". Eftersom suggestion utgör en föreställning som påförs individen – inte genom intelligensen – utan helt genom känslan, och som följaktligen får verklighetsprägel och makt över individens sinne utan någon materiell eller intelligensmässig motivering, så blir den "flytande" religiösa näringen eller den gudomliga suggestionen en religiös föreställning, som på detta sätt påförts individen, och som – utan att hos denne vara intelligensmässigt underbyggd, medveten eller motiverad – helt behärskar honom. Då ett sådant behärskande i sin tur är detsamma som "tro", blir alla de individer vilkas religiösa tillstånd gör dem till "troende", identiska med väsen, vilkas religiositet ännu upprätthålls genom den gudomliga suggestionen. Att vara orubbligt "troende" på något som inte är intelligensmässigt bevisat, är alltså att vara suggererad. Och alla "troende" väsen är därför undantagslöst individer som ännu inte förmår att på egen hand få religiös inspiration eller förståelse genom de dagliga materiella händelserna, utan som får sina religiösa behov tillfredsställda genom "tro". Tron visar sig på så sätt vara en inställning av individens medvetande som öppnar för inströmningen av själsliga eller andliga energier. Då ju medvetande i sig självt är energi, och då energi endast kan förvandlas genom påverkan av annan energi, framträder dessa andliga energier här som realistiska fakta, eftersom de efter hand fullständigt förvandlar individens medvetande. När en individ därför har kommit in under den gudomliga suggestionen, det vill säga har bibringats en tills vidare orubblig tro på ett eller annat religiöst ideal, börjar strax en mot detta ideal svarande andlig eller kosmisk kraft att genomströmma individens medvetande. Denna krafts andliga nivå blir alltså beroende av den nivå som idealet i fråga företräder. De andliga krafter som på detta sätt genomströmmar den primitiva naturmänniskan är därför inte av samma höjd som de som genomströmmar den mer utvecklade kulturmänniskan, eftersom den sistnämndas tro är riktad mot ett ideal som är av en högre andlig natur än föremålet för naturmänniskans tro. När dessa andliga krafter strömmar in i individens medvetande, tar de sig uttryck i en glädje som ibland kulminerar i extas, samt i en inspiration och förnyad lust och tendens att rikta in sig mot det ideal på vilket tron bygger. När en sådan medvetandeförvandling plötsligt kommer en individ till del, är den liktydig med vad man i dagligt tal kallar "omvändelse". "Tron" är alltså den absolut enda väg på vilken det kosmiskt sett ännu primitiva väsendet kan erhålla sin religiösa näring och tillfredsställelse. Den är den enda väg på vilken det kan tillföras den för sin vidare utveckling nödvändiga kosmiska kraften eller energin. Att komma till tro på ett religiöst ideal, är alltså för en sådan individ ett andligt livsvillkor. Men eftersom detta att tro inte är underkastat viljan – varför det ju också är omöjligt att med fysisk makt påtvinga någon en tro – måste den bibringas individerna på andra vägar. Ju mindre intelligent individen är, desto lättare har han att tro. Och ju lättare han har att tro, desto mer öppen och mottaglig är han för andliga energier utan intelligensmässig motivering. Han tar alltså emot de religiösa eller andliga energierna mer i form av impulser eller psykisk påverkan än i form av verkliga analyser, medan motsatsen är förhållandet med den mer framskridna jordmänniskan. Ju mer utvecklad hon är, desto svårare blir det för henne att tro utan intelligens- eller förnuftsmässig motivering. Hon kan därför, efter hand som hennes utveckling skrider framåt, endast bli mottaglig för religiös näring eller kosmisk kraft genom verkliga analyser, egna erfarenheter och upplevelser, vilket är detsamma som verkligt "vetande". Och vi har härmed kommit till skillnaden mellan grupp A och grupp B. Grupp A består således av väsen som inte längre kan få sitt medvetande eller sin växande intelligens i en för dem tillfredsställande samklang med den gamla världsimpulsen, medan grupp B däremot består av väsen som ännu inte har tillräcklig intelligensförmåga för att börja kunna förstå livets stora och verkliga kosmiska analyser, och som därför kan ledas framåt mot ljuset enbart genom den gudomliga suggestionen eller tron.
      Den gamla världsimpulsen, som alltså är dessa väsens enda väg mot ljuset, är därför också av en sådan natur att den leder väsendena mer genom tro än genom vetande, i motsats till den nya världsimpulsen som kommer att leda väsendena mer genom vetande än genom tro.
      När det gäller grupp B, är intelligenslivet alltså inte så utvecklat att det fordrar någon annan tillfredsställelse än den som den gamla världsimpulsen har att ge. Visserligen finns det också här representanter för intelligens i form av doktorer och professorer, men dessa väsen har inte nått sina grader eller titlar på sådana intelligensmässiga områden att de vuxit ifrån tron. Och deras intelligens på det religiösa området är därför ännu inte större än att de fortfarande är underkastade den gudomliga suggestionens makt.