142. Eftersom grupp B bara kan få sin religiösa näring genom känslopåverkan, medan grupp A däremot bara kan få denna näring genom fakta eller verklig kunskap, blir det också en principiell skillnad mellan de två gruppernas inställning till de dagliga materiella händelserna. Medan dessa för grupp A börjar bli till ett "gudomligt tal", tillhör de däremot för grupp B mer eller mindre "det onda". Den högre utvecklade individen inom grupp A betraktar inte de dagliga händelserna som något ont, även om de ibland kan vara nog så obehagliga, utan upplever dem som absolut oumbärliga, fruktbringande led i en gudomlig världsplan, och i deras djupaste analys som uttryck för kärlek. Men därvid kommer ju individen i fråga att genom dessa händelser få den mest fullkomliga religiösa näring som över huvud taget står att få, eftersom den nämnda upplevelsen är identisk med livets högsta facit, nämligen beviset för att "allt är mycket gott". Väsendena inom grupp A kommer därför, efter hand som de utvecklas, att mer och mer befinna sig i och ledas av "livets egen religion" (se stycke 15).
      Eftersom individerna inom grupp B inte förmår att få ut ett sådant facit av de dagliga materiella erfarenheterna, blir dessa så att säga "osmältbara" för dem, vilket innebär att de inte kan få någon särskild religiös stimulans eller inspiration av dem. Eftersom detta, att få religiös näring genom kunskap i stället för genom tro, huvudsakligen befordras av intelligensen, och då denna hos individerna i grupp B är latent på det religiösa området, blir dessa individer därigenom helt oemottagliga för varje djupare intelligensmässig utredning av livets gudomliga lagar och högsta problem. Ja, ibland anser de rent av att en sådan utredning är "syndig". Då den nya världsimpulsen, och därmed Livets Bog, är inriktad på att ge en högsta intelligens- eller förnuftsmässig tolkning av livets direkta tal, är det givet att individerna inom grupp B inte kan ha någon särskild användning för eller något intresse av att läsa i denna bok, eftersom de ju inte har intelligens nog att kunna förstå den, utan i religiöst hänseende hör hemma under den gudomliga suggestionen, av vilken de får tillräckligt med andlig kraft. De blir därför i många fall motståndare till den, särskilt som den ligger utanför "suggestionen", vilket i detta fall vill säga utanför hela deras föreställning om "gudomlighet", och därför för dem måste te sig som tillhörande det "jordiska" eller det "onda". Den tillhör således den för dessa väsen "osmältbara" religiösa näringen.