159. Intoleransen utgår från djuriska medvetandetendenser och utgör "tröskelns främsta väktare". Varje individ som visar intolerans utgör en djurrikets representant, vilket innebär att han i själva verket fortfarande tillhör det rike där rovdjur, ormar och paddor hör hemma.
      Med intolerans förstår man utlösningen av ett väsens indignation eller hat mot ett annat väsen, därför att detta uppträder med en annan uppfattning, med en annan livssyn, med andra ideal och därmed med ett annat handlingssätt än det självt. Och att denna indignation kommer till utlösning, beror i stor utsträckning på en illusion hos dess upphov, genom att denne nämligen inte själv uppfattar sin ovilja eller det därav utlösta handlingssättet som intolerans, utan i stället som uttryck för en vrede eller harm som är berättigad, ja, rent av som "helig" och därmed som "rättfärdig". Denna illusion blir på så sätt den dikterande faktorn bakom vederbörande individs vilja och därmed hans handlingssätt. Det är således inte individens vilja som är högsta instans för hans handlingssätt, utan de bakom hans vilja ledande själs- och medvetandekrafterna, som alltså kulminerar i den realitet vi kallar "uppfattning". Individens uppfattning dikterar alltså normalt hans vilja. Men då en uppfattning kan vara antingen riktig eller oriktig, eller också framträda i en skala av olika stadier mellan dessa två ytterpunkter, vilka även kan betecknas som "verklighet" respektive "overklighet", kommer individens viljeutlösning i motsvarande grad att dikteras mer eller mindre riktigt eller oriktigt, beroende på vilket steg på denna skala som hans uppfattning kan hänföras till. Då de nämnda medvetandekrafterna alltså är grundorsaken till eller högsta instansen för individens viljeskapelse och därmed för hans handlingssätt, är det av utomordentligt stor betydelse för honom att få en preliminär uppfattning om dessa viljeförande krafter, eftersom han därigenom kommer att kunna bedöma sin nästas handlingssätt utifrån dennes verkliga, kosmiska förutsättningar och därigenom bli tolerant och förstående. Och det är just med tanke på detta som vi i föreliggande kapitel sökt ge sanningssökaren en sådan första elementär inblick i de nämnda krafterna. Dessa krafter har vi redan benämnt "intelligens" och "känsla". På symbol nr 3 har vi likaså visat hur dessa två faktorer kommer att skapa skilda väsenstyper, beroende på hur de kombineras i väsendets medvetande. Vi har alltså sett att dessa faktorer kan vara kombinerade på tre olika sätt, av vilka det första utgör jämvikt mellan intelligens och känsla, det andra för mycket känsla i förhållande till intelligensen och det tredje för mycket intelligens i förhållande till känslan. Vi har visat på dessa tre former i två utvecklingszoner, av vilka den ena zonen alltså är lite mer framskriden än den andra. Dessa två zoner har vi betecknat som grupp A och grupp B, och de tre kombinationsformerna utgör de tre behandlade kategorierna inom varje grupp. Vi har då sett hur det speciella förhållandet mellan intelligens och känsla präglar individernas medvetande och handlingssätt, så att vi just kunnat särskilja dessa i de nämnda kategorierna och avdelningarna.