161. Varje framskriden vandrare mot ljuset, som önskar förbereda sig till mottaglighet för den stora födelsen, måste således vara fullt medveten om att den fundamentala utvecklingsfaktorn för varje väsen är dess egen direkta upplevelse av glädje och sorg, av behag och obehag, och att all indirekt eller teoretisk påverkan absolut bara kan vara en bifaktor, vilken dessutom till sin natur måste vara nära besläktad med individens direkta upplevelse av livet, om han över huvud taget ska kunna fatta den. När man därför önskar påverka andra väsen med den livsuppfattning eller kunskap som man själv besitter, måste man först och främst noga se till att denna påverkan endast riktas mot väsen som visar intresse och därmed mottaglighet för den och har glädje av den, för hos alla andra kommer den att skapa disharmoni, eftersom dessa ju saknar all förmåga eller vilja att förstå eller fatta den. Det uppstår härigenom mycket lätt intolerans eller vrede hos dessa väsen, vilket ju är ett klart bevis på att man har kastat "pärlor för svinen". Och om detta i sin tur ger anledning till att man själv visar vrede eller indignation mot dessa väsen, ja, då är man ju med om att skapa en så grumlig och oren atmosfär kring det ljus man ville sprida, att detta i stället blir till en förmörkelse, vilken närmar sig den totala i samma mån som indignationen växer i styrka. Och man uppnår alltså i detta fall raka motsatsen till vad man åsyftade.
      När det gäller att påverka andra väsen med sin kunskap, bör man visa stor hänsyn, omtanke och försiktighet, liksom det måste finnas en absolut frivillig mottaglighet hos de väsen man vill påverka, hur ädel och med sanningen överensstämmande ens uppfattning eller kunskap än är.