När ett väsen har en annan religiös uppfattning och idealism än den man själv besitter. Varje form av intolerans som uttryck för allra högsta naivitet och ofullkomlighet samt en källa till död och skräck i stället för ljus och kärlek. Intoleransen och de skydd man satt upp för den offentliga säkerheten
163.
Om ett väsen har en annan religiös uppfattning, en annan form av idealism än den man själv äger, beror detta alltså på den omständigheten att dess viljeförande krafter eller intelligens och känsla befinner sig på ett annat utvecklingsstadium än det man själv befinner sig på.
Detta stadium kan ligga antingen före eller efter ens eget i utvecklingen, och individen i fråga kommer då att i enlighet härmed hänge sig åt en uppfattning, religion eller livssyn som likaså är före eller efter detta,
trots alla protester utifrån.
Som nämnts, kan man nog protestera mot andra väsens religiösa uppfattning, och man kan förbjuda den att komma till fysiskt uttryck,
men man kan inte avlägsna den från individens inre medvetande.
Han kommer trots allt att ha kvar sin andliga uppfattning till dess att livet självt genom erfarenheter eller upplevelser utvecklar honom bort ifrån den och fram till en högre uppfattning.
Han kan alltså endast utvecklas –
inte dikteras –
från en lägre till en högre medvetandeform.
Att föreskriva en individ en livsform eller religiös uppfattning som han inte är mogen för, är lika omöjligt som att försöka tvinga en tiger att leva av växter.
All slags intolerans är därför liktydig med uppvisandet av den allra högsta form av naivitet eller ofullkomlighet.
Den är uttryck för ett medvetande som ännu i stor utsträckning är besjälat av den mörka utstrålningens moral och krafter, och kommer överallt där denna lägre natur uppträder att sprida sorg och lidande, död och fruktan i stället för ljus och kärlek.
Intolerans kan aldrig någonsin vara uttryck för verklig kärlek.
Naturligtvis måste man här skilja mellan intolerans och sådana företeelser som framkommit till skydd för den allmänna säkerheten.
Det existerande lag- och rättsväsendet kan självfallet lika lite tillåta jordmänniskorna att begå brott mot varandras liv och säkerhet, begå mord och dråp i religiösa sammanhang, som i det dagliga livets övriga förhållanden.
Men ett sådant förbud får absolut inte på något sätt vara uttryck för hat eller intolerans, utan måste helt och hållet vara en uppbyggande och beskyddande grund för den samlade jordmänsklighetens fortbestånd och välfärd.
Symbol nr 4
Intolerans
Tillbaka till startsidan
Föregående