Livets Bog, del 1
Hur den första religiositeten befordrar själviskheten. Den begynnande gudsdyrkan. De första formerna av "hjältegestalter". "Den mörka moralen" föder den ljusa moralen
174. Inom jordmänniskornas led arbetar ångesten och fruktan vidare och skapar mer och mer liv och medvetande i individens bön om beskydd. Genom denna bön uppstod efter hand hela hans religiösa utveckling. Denna utveckling blev sedan ytterligare stimulerad och buren av de energivågor från "den gudomliga skaparprincipen", som vi benämnt "kosmiska världsimpulser", och vilkas utlösande medier betecknats som "världsåterlösare". I de första stadierna av denna utveckling, där ångest och fruktan ännu utgjorde den huvudsakliga, pådrivande sporren i individens dagliga medvetandeliv, måste denna givetvis stimulera själviskheten. Det gällde ju för individen att bli i stånd att besegra sina fiender, och det var i sin oförmåga i detta avseende som han fick behov av en försyn. I denna försyn såg individen efter hand ett övermäktigt väsen eller ett väsen som var hans egen avbild, men naturligtvis utstyrt med de förmodade fullkomligheter som han själv saknade. Genom offer och gärningar sökte han vinna detta väsens ynnest, för att där hämta stöd till att övervinna sina svårigheter. Eftersom dessa svårigheter bestod i besegrandet av blodtörstiga medväsen, blev alla som var utrustade med särskild kraft och styrka, och som därför hade särskild förmåga att övermanna och besegra fienderna, betraktade som "hjältegestalter". Och den gällande moralen var därför av mörk natur. Dyningarna från denna moral rullar ännu genom den jordmänskliga samhällskroppen. Men eftersom den mörka moralen huvudsakligen består av tyngdenergi och därigenom verkar befordrande på alla former av lidande, och lidandet i sin tur förädlar känslolivet, det vill säga utvecklar förmågan att uppoffra sig, känna medlidande, barmhärtighet osv., kom denna moral därför att underminera sig själv, allteftersom den åstadkom så mycket lidande för individen att denna förädling uppstod. Med denna förädlings tilltagande utveckling uppstod antipati mot den mörka moralen, mot att medvetet förorsaka lidande. Denna antipati är därför början till den moral som bärs av den ljusa utstrålningen från "den gudomliga skaparprincipen", vilken nu genom civilisation och kultur ska föra jordmänskligheten framåt mot den stora födelsen.