175. Att en jordmänniska blir i stånd att känna motvilja mot att förorsaka lidande, beror alltså på att hon genom sina egna lidanden under tidigare liv blivit mer och mer lyhörd för finare energier, finare medvetandetendenser, vilket i sin tur innebär att hon börjar få organ utvecklade för manifestation av ett högre känsloliv och ett gryende intelligensliv. Och med utvecklingen av dessa organ eller kroppar blir det således möjligt för henne att vara så lyhörd och mottaglig för andlig energi, att hon kan leva och finnas till utan att vara underkastad den grova och robusta fysiska tillvaroform som kännetecknar djurriket eller lidandets zon. Och efter hand som individen nu får sina organ utvecklade till att på ett riktigt sätt kunna betjäna sig av en högre känslo- och intelligensenergi, blir han mottaglig för ännu högre energier, nämligen intuitions- och salighetsenergierna, det vill säga energier som sätter honom i stånd att uppleva livet utanför den materiella världen, energier genom vilka han så småningom blir i stånd att uppleva alla de bakom de fysiska företeelserna framträdande andliga eller kosmiska realiteterna, krafterna, idéerna och planerna, sin egen odödliga tillvaro, minnen från tidigare liv, världsalltets identitet som ett levande väsen osv. Men då dessa energier befinner sig i ett så hastigt vibrerande tillstånd, att även de högsta fysiska hastigheter i jämförelse med dessa kosmiska rörelser eller vibrationsformer kan uppfattas nästan som orörlig stillhet, bör man kunna förstå, att de ligger helt och hållet utanför gränsen för allt som är av fysisk natur och följaktligen inte är tillgängliga för fysisk sinnesförnimmelse eller forskning. Dock kan de genom nerv- och hjärnsystemet kasta en svag återglans eller reflex in i den fysiska världen. Men eftersom dessa energier på grund av sina vibrationstillstånd inte är av fysisk natur och därför inte kan bringas i en sådan kontakt med de fysiska organen, att de fundamentalt kan upplevas genom dessa, kan de bara upplevas genom andliga organ. Och i samma mån som individen får dessa organ utvecklade, blir han alltså i stånd att reagera för en allt finare form av känsla och intelligens. Därför är de framskridna jordmänniskornas ideal koncentrerat i det stora budet "Älska varandra", vilket just utgör uppmaningen att utveckla kärlek, som i sin tur är detsamma som en harmoniserad kombination av ren känsla och ren intelligens. Likaså uppfordrar det nämnda idealet genom budet "Du skall inte dräpa" till ett avståndstagande från tyngdenergin, som ju är den fundamentala energin i den fysiska världen eller den utlösande huvudfaktorn i varje form av brutalitet, hårdhet och kannibalism etc. Jordmänniskan är alltså på väg bort från den fysiska tillvaron, i riktning mot en andlig värld, vilket innebär att hon, från att bara ha varit mottaglig för en robust och drastisk chockpåverkan, är på väg att bli mottaglig för en påverkan av mer dämpade eller ljudlösa dimensioner. Från att ha varit sovande, är hon på väg att bli ett vaket väsen.