176. Den utvecklingszon som jordmänskligheten befinner sig i, representerar alltså en hel skala av olika stadier i en uppvakningsprocess. De jordmänniskor som står närmast de väsen vi vanligen kallar djur, är alltså robusta, och deras utveckling försiggår huvudsakligen genom brutalitet, hårdhet och lidande. Men allteftersom vi närmar oss det riktiga människorikets zoner, finner vi väsendena mer och mer förfinade, mer och mer mottagliga för eller i stånd att förnimma i högre energier, såsom känsla, intelligens och intuition. Och vi säger då om dessa väsen att de är "upplysta", "kultiverade", "högt begåvade", liksom vi här också börjar möta sådana väsen som vi benämner konstnärer, författare, vetenskapsmän, genier osv. Det innebär alltså att dessa väsen i viss utsträckning redan har börjat betjäna sig av andliga energier, utveckla andliga organ, skapa andliga manifestationer – och härigenom i motsvarande grad börjat bli andliga väsen. Och ju mer vi alltså närmar oss den verkliga människozonen, desto mer finner vi att väsendena är fria från grova materiella begär, såsom hämndbegär, råa materiella förlustelser, jagandet efter gods och rikedom, osv. Dessa väsens fysiska intressen har alltså blivit mycket försvagade till förmån för andliga intressen, för verklig kunskap, verkligt skapande och verklig kärlek. Inom dem börjar således en förklarad tillvaro att gry.
      Varje jordmänniska är alltså på väg mot denna förklarade tillvaro. Huruvida hon kommit den nära eller ännu befinner sig i en starkt djurisk tillvaroform, avslöjas alltså av de energiformer som hon är utvecklad till att kunna förnimma, eller av hur grova de krafter är som ännu krävs för att påverka henne, eller hur fina och ädla de impulser, tankar, känslonyanser och intuitioner är som kan gå igenom hennes medvetande, och som hon därmed kan betjäna sig av i sina manifestationer. Om hon är mottaglig för den förfinade andliga ström av energi som i form av en inre röst neutraliserar varje lust till själviska intressen, varje lust att ljuga, bedra, dräpa, gå på jakt och fiske, förtära kött och blod, varje lust att inte vända den högra kinden till, om hon blir slagen på den vänstra, varje lust att inte finna sig i en kränkning, att inte ta emot högre undervisning och lärdom, att inte känna tolerans osv., så är detta tecken på att "himmelriket" eller "den stora födelsen" är nära. Det är således uttryck för att de andliga organen redan befinner sig i framskriden utveckling och att individen börjat betjäna sig av dem. Är förhållandet det motsatta – om individen alltså ännu inte märker något av en sådan "röst" i sitt inre – är detta tecken på att han på dessa områden ännu är ett sovande väsen och endast kan väckas genom en kraftigare "röst", vilket alltså innebär: smärta och lidande. På alla områden där individen inte är i stånd att betjäna sig av andliga energier, det vill säga visdom, intuition och kärlek, kan han endast vara mottaglig för materialism eller tyngdenergi, som ofrånkomligt befordrar lidandeprincipen eller den robusta väckningsprocess som det kosmiskt sett sovande väsendet först måste genomgå för att kunna utvecklas från djur till människa. I denna väckningsprocess befinner sig jordmänniskorna på olika stadier. På somliga av dessa stadier är väsendena lyhörda eller mottagliga för finare andliga energier eller impulser, är känslo- och intelligensmässigt högt utvecklade och tänker och handlar till gagn för sina medväsen. På andra stadier är de däremot endast mottagliga för fysisk energi och har därför inte någon särskild känning av en högre värld, utan lever i stort sett endast för själviska intressen. Jordmänniskorna befinner sig alltså på olika karaktärsstadier och är följaktligen inte alla lika mottagliga för andlig energi. Och det är nödvändigt att vi observerar detta här, omedelbart innan vi i de följande kapitlen övergår till att lägga fram livets stora analyser, vilka har tillkommit uteslutande med hjälp av utvecklade organ för kosmisk energi. Man måste således förstå, att i den mån man kan fatta och acceptera de följande kosmiska analyserna och redogörelserna i Livets Bog, i samma mån är man själv mottaglig för andlig energi, medan motsatsen alltså är fallet i den mån man saknar intresse för och förmåga att förstå dessa realiteter. Om ett väsen betraktar dem som fantasi, som något det känner antipati eller intolerans inför, är detta ett ofelbart tecken på att väsendets organ för kosmisk energi ännu är latenta eller obrukbara, och att dess förnimmande ännu behärskas av tyngdenergin, vilket alltså innebär den fysiska energin. Här ser vi återigen att det inte finns någon som helst orsak att känna indignation mot sådana väsens eventuella motstånd mot alla de andliga eller kosmiska analyserna, ty dessa realiteter är ju för dem ännu en sluten bok. Och deras motstånd kan därför endast bero på samma omständighet som bringade Jesus till korset, nämligen att man inte visste vad man gjorde. Men det man inte vet och inte kan fås att veta eller förstå genom andra väsens tal och manifestation, kommer man att få erfara genom livets eget direkta tal, det vill säga genom egen erfarenhet och upplevelse. Det man inte kan förstå i sitt nuvarande liv, kommer man till insikt om genom kommande liv.