182. För att de undermedvetna kropparna ska kunna bli till dagsmedvetandekroppar, måste de vara så starka att de kan bära dagsmedvetandet, det vill säga upprätthålla den fullt medvetna eller vakna upplevelsen eller tillvaron. Det har alltså funnits en tid då djurets fysiska kropp ännu inte var tillräckligt utvecklad för att kunna bära dess fysiska medvetande. Följaktligen kunde detta väsen inte alls uppleva någon fysisk realitet i vaket tillstånd. Hela dess fysiska liv var därför en omedveten upplevelse i form av det tillstånd som vi nu känner under begreppet "sömn". Den fysiska kroppen och dess verkningar var alltså "undermedvetande" för denna individ. Ett sådant väsen framträder för oss under benämningen "växt". Men för den skull får man inte tro att växtens hela medvetandeliv är en sömntillvaro – tvärtom, växten har, antingen den framträder som en liten bakterie eller som en jättetall, ett slags dagsmedvetande, genom vilket den upplever en vaken eller medveten tillvaro. Men då ju detta vakna medvetandetillstånd inte bärs av växtens fysiska kropp, blir det av andlig natur. Växtens fysiska tillvaro blir därför dess "nattillvaro" eller dess "sömn", medan dess andliga tillvaro blir dess vakna dagsmedvetandetillvaro. Men här måste man förstå att växtens dagsmedvetande endast representerar bemästrandet av det första tillvaroplanet i ett sådant stort utvecklingsavsnitt som vi tidigare i Livets Bog har berört under beteckningen en "utvecklingsspiral", där väsendena genomgår ett utvecklingstillstånd från kulminerande ljus till kulminerande mörker, och därifrån åter till ett ännu högre kulminerande ljus. Ett sådant utvecklingsavsnitt består som tidigare nämnts av sex tillvaroplan. Av dessa har växten alltså bara bemästrat det första, medan djuret ju nått därhän att det har bemästrat både det första och det andra. Eftersom spiralens mörkerutveckling kulminerar i djurriket eller den fysiska världen, befinner sig växtväsendet ännu inte så långt framme i mörkret eller det fysiska tillståndet som djuret, och är därför som nämnts av en mer andlig natur än detta. Som fundament för denna andliga natur ligger en kosmisk grundenergi som här i Livets Bog fått benämningen "instinktenergin", därför att den ligger till grund för allt som innefattas i begreppet "instinkt". Den bärande eller högsta medvetandefaktorn i växtens medvetande är alltså "instinkten". Växtriket kan därför också med rätta betecknas som "instinktriket". Kroppen för denna instinktenergi har växten bemästrat till en sådan grad att den kan bära dess dagsmedvetande. Men eftersom växten inte behärskar någon av de andra kosmiska grundenergierna i någon större utsträckning, innebär detta att dess vakna eller medvetna tillvaro bara kan bestå av instinktiva upplevelser. Då instinktiva upplevelser är det vi kallar "aningar", består växtens dagsmedvetande eller vakna tillvaro följaktligen endast i upplevelsen av "aningar". En växt kan alltså inte uppleva något realistiskt faktum. Allt är aning. Här måste man naturligtvis göra klart för sig, att de aningar som en växt kan uppleva, är av en helt primitiv natur och inte kan vara så detaljerade, fördjupade eller utformade som djurets, vilket i detta fall betyder jordmänniskans, aningar, i vilka andra grundenergier håller på att bli framträdande faktorer. Naturligtvis förekommer alla grundenergierna även i växtriket, liksom på vart och ett av de övriga tillvaroplanen, men de framträder mer eller mindre latenta i förhållande till instinktenergin, som här är den övervägande eller kulminerande. En noggrann plan över detta finns i senare symboler och specialkapitel i Livets Bog.