185. Vad djuret beträffar, är detta alltså ett väsen som nått så mycket längre än växten i utveckling, att det kan uppleva behag och obehag inte bara som aning, utan även som realistiskt faktum. Men då behag och obehag i realiteten är identiska med lycka respektive lidande, kommer växtväsendet således genom sitt inträde i djurriket att för första gången kunna börja uppleva lycka och lidande medvetet eller i vaket tillstånd. Men eftersom lycka och lidande i denna zon endast kan upplevas genom ett samspel mellan tyngd- och känsloenergi, och de förstnämnda två realiteterna har sitt säte i känslokroppen, ser vi här att växtens fysiska kropp redan vid sitt inträde i djurriket står i en viss förbindelse med känslokroppen. Men denna kropp, som ska bära medvetandet först på nästa tillvaroplan, befinner sig naturligtvis här endast i ett helt outvecklat eller primitivt fostertillstånd. Men då tyngdenergin ju befordrar lidandet eller yttringarna av den dräpande principen, och denna energi är den förhärskande på det fysiska planet, blir djurets upplevelse av lidande eller obehag som realitet vida överlägsen dess upplevelser av behag. Men genom detta starkt framträdande lidandetillstånd utvecklas djuret vidare. Det lär sig skilja mellan olika former av lidanden, lär sig övervinna dem, får vanor och böjelser som efter hand blir till förmågor och anlag. Det uppnår en zon, där det så småningom blir medvetet i sina ångestskrin, och den religiösa principen uppstår, varefter djuret framträder som jordmänniska. Här börjar så åter utvecklingen av en ny fosterkropp att ta fart. Denna kropp utgör sätet för väsendets korrespondens med nästa kosmiska grundenergi, "intelligensenergin", genom vilken det efter hand får förmågan att binda och leda tyngd- och känsloenergin, varvid "kärlek" och den med denna förbundna stora födelsen uppstår och utlöser jordmänniskans inträde i det riktiga människoriket. Men så långt har jordmänniskan ännu inte nått i sin utveckling. Hon tillhör djurriket just därför att hennes känslokropp inte är fullt utvecklad och intelligenskroppsfostret ännu inte är så framträdande, att dessa två realiteter tillsammans kan utgöra en så fullkomlig kombination som, enligt senare analyser, krävs för att känslokroppen helt ska kunna bära hennes fullt medvetna eller vakna dagsmedvetande. Detta innebär alltså i sin tur, att liksom tyngdkroppen för växten utgjorde undermedvetandet och kunde bära dess dagsmedvetande först sedan den ingått en viss förbindelse med fostret till känslokroppen, så tillhör känslokroppen hos jordmänniskan ännu hennes undermedvetande, och kan bära dagsmedvetandet först när den under utvecklingens gång nått en sådan förbindelse med intelligenskroppsfostret, att denna förbindelse befordrar utvecklingen av en bakom denna fosterkropp existerande kärna till ett nytt foster. Detta foster är "intuitionskroppsfostret".
      Jordmänniskans undermedvetande består alltså av hela tre på olika stadier framträdande fosterkroppar, som efter hand som de utvecklas kommer att vidga individens dagsmedvetande till att omfatta även de motsvarande tillvaroplanen.