234. När individen i kraft av sina sinnesorgan befinner sig i rörelse, och det som dessa organ är riktade emot också är i rörelse, hur blir det då möjligt att uppfatta en verklig världsbild? Allt som uppfattas är ju bara förnimmelsen av rörelser i förhållande till andra rörelser. Vår egen förnimmelse är ju då bara en upplevelse av skillnaden mellan vår egen nuvarande rörelse och vår omgivnings egen rörelse. Den världsbild vi skapar oss av denna upplevelse eller av detta förhållande är följaktligen inte någon verklig världsbild, vilket innebär att den absolut inte kan vara ett uttryck för tillvarons eller världsalltets "fasta punkt". Om vi därför uppfattar förhållandet mellan vår egen rörelse och omgivningens egen rörelse som "den fasta punkten" i tillvaron, lever vi på en illusion. Vi lever i så fall på en "sanning" som är under upplösning, alltså en "sanning" som även den är rörelse och representerar förvandling.