242. Eftersom det ju är ett faktum att rörelserna blir upplevda, blir den "levande" delen av väsendet därmed också ett faktum. Men eftersom det ju också är ett faktum att rörelse inte kan uppleva rörelse, blir det likaså ett faktum att det som upplever rörelserna inte kan vara rörelse. Men då denna realitet inte är rörelse, är den ju evigt oföränderlig. Detta betyder vidare att vi här kommer fram till ett "något" som utgör en evig realitet, en verkligt "fast punkt". Att uppleva denna "fasta punkt", är alltså att uppleva sin egen absoluta identitet som "ett evigt levande väsen". Härmed menas naturligtvis inte en teoretisk upplevelse, utan individens egen självupplevelse. Den teoretiska upplevelsen är ju inte densamma som den praktiska. Det faktum att man har läst en bok om ett främmande land, betyder ju inte att man har varit där. Den praktiska upplevelsen av odödlighet utgör alltså den första delen av den stora födelsen.