246. Eftersom alla levande väsen utvecklas från ett mindre till ett mer fullkomligt tillstånd, visas detta på symbolen med den stora vågräta kägelformade figuren. Denna figur har vidare genom lodräta streck indelats i fält. Vart och ett av dessa fält betecknar ett levande väsen. Att dessa fält på symbolen framställts så att de tilltar i storlek från vänster till höger, ska just markera väsendenas utveckling från lägre till högre tillvaroformer. Längst till vänster ser vi således ett avsnitt där fältens nedersta del är indigofärgad. Detta avsnitt betecknar de levande väsen som är upphov till de energier eller manifestationsformer, vilka tillsammans uppfattas av jordmänniskorna som "ämnen" eller "materia", och som utgör vad vi kallar "mineralriket". Därefter ser vi ett avsnitt av kägelfiguren, där de nedersta delarna av fälten framträder i röd färg. Detta avsnitt betecknar de levande väsen som är upphov till de energier eller manifestationsformer som tillsammans är kända som "växtriket". Medan jordmänniskan ännu inte i någon större utsträckning uppfattar de levande väsendena bakom mineralenergierna, är hon däremot i starkt stigande grad på väg att bli förtrogen med att växtväsendena representerar liv. Genom föregående kapitel vet vi ju redan att för jordmänniskan utgör växtväsendet eller den på det fysiska planet synliga delen av växtväsendet i själva verket bara detta väsens "undermedvetande" eller foster till en fysisk kropp, medan växtens "dagsmedvetande" befinner sig på ett andligt plan och bärs av "instinktkroppen" eller kroppen för den första grundenergin i spiralen: "instinktenergin", vilken utgör betingelsen för att växtriket kan betecknas som "instinktriket". Men efter hand som instinktväsendets undermedvetande, vilket alltså innebär den för den fysiska blicken synliga växtkroppen, blir tillräckligt utvecklat för att kunna bära medvetandet, framträder väsendet som "djur" och representerar därmed ett nytt tillvaroplan eller rike. Detta rike, som ju är "djurriket", har på symbolen illustrerats med det avsnitt av lodräta fält vilkas nedersta del är orangefärgad. Medan växtväsendet, på grund av det ofärdiga tillståndet hos sin fysiska kropp, inte medvetet kan uppleva någon som helst fysisk påverkan som faktum, utan endast som en "behaglig" eller "obehaglig aning", kan däremot de första väsendena i djurriket börja uppleva denna påverkan som faktum – men naturligtvis bara i form av "odefinierade behags- eller obehagsupplevelser", eftersom de ju ännu inte fått de grundläggande fysiska sinnena utvecklade. De längre framskridna väsendena inom djurriket kan däremot, tack vare sina fysiska sinnen såsom synen, lukten, smaken och hörseln, uppleva behags- och obehagsförnimmelsen i definierade tillstånd, det vill säga i form av "synbilder", "luktbilder", "smakbilder" och "hörselbilder".
      Eftersom livsbetingelsen i djurriket är "den dräpande principen", vilket innebär att den gör väsendenas kött och blod till mat eller föda för andra väsen, utlöser den de svåraste skräck- och ångestförnimmelser. Denna robusta tillvaroform väcker så i sin tur till liv primitiva andliga tendenser hos djuret i form av ett ständigt tilltagande begär efter räddning eller frälsning från undergången, från medväsendenas traktan efter dess kött och blod. Dessa tendensers första svaga yttringar ger sig som nämnts till känna genom ångestskriet, som ju utgör den första formen av bön till en försyn om räddning. Efter hand blir väsendet medvetet i dessa andliga tendenser, och den religiösa principen uppstår hos djuret. Men då den religiösa principen är identisk med begynnande "mänskliga tendenser", är djuret här inte längre ett renodlat djur, utan utgör, på grund av dessa gryende tendenser eller den religiösa principen, ett övergångsväsen mellan djur och människa. Och i detta övergångsväsen känner vi alltså igen jordmänniskan. Som vi redan tidigare varit inne på, utgör detta väsen ett djur på grund av sina ännu inte övervunna djuriska tendenser eller sitt beroende av den dräpande principen, samt en människa på grund av sina religiösa tendenser, som efter hand helt kommer att underminera dess tendenser att befordra denna dräpande princip. På symbolen markeras jordmänniskans begynnande framträdande med det vita lodräta strecket. Till höger om detta befinner vi oss alltså i jordmänniskans utvecklingszon, medan de vanligen som djur betecknade väsendena har sitt utvecklingsområde i det avsnitt av kägelfiguren som sträcker sig från växtriket till det vita strecket.