247. Omedelbart efter det vita, lodräta strecket ser vi upptill en liten vit stjärna, från vilken en gul stråle utgår åt höger. Denna stjärna och denna stråle betecknar jordmänniskans tilltagande religiösa princip och gudsdyrkan. Och strålens tilltagande utvidgning visar alltså, att den religiösa principen från en späd och primitiv början, genom övertro eller många olika suggererade föreställningar, till sist blir en fundamental livsfaktor, genom vilken jordmänniskan utvecklas till att kunna uppleva den stora födelsen eller ett permanent andligt dagsmedvetande. På symbolen har den stora födelsen fått sitt synliga uttryck genom den stjärna som avslutar den gula strålen. Och de två kraftiga vita strålar som utgår från denna stjärna är således uttryck för "den förklarade tillvaro" eller "det kosmiska medvetande" som genomtränger allt. Till höger om den vita linjen börjar alltså djurets utvecklingsstadier som "jordmänniska". De första eller mest primitiva stadierna finns dock inte längre representerade på jorden, utan de är för länge sedan utdöda, och det blir därför ett felande led mellan de nu levande, primitivaste jordmänniskornas och de vanliga djurens utvecklingsstadier. Väsendenas passage av detta mellanled kan därför inte längre upplevas på jordklotet, utan sker, i enlighet med senare analyser, på andra klot. Från den vita linjen och fram till i höjd med den under käglan tecknade orangefärgade stjärnan bärs väsendenas utveckling av "den gudomliga suggestionen", det vill säga i övervägande grad av tro utan vetande. Men efter hand som väsendet under utvecklingens gång når fram till denna stjärna, börjar det bli oemottagligt för suggestion, vilket här alltså betyder att det börjar uppnå ett tillstånd där det inte längre kan tro utan att veta. Det börjar nämligen här få förmågan att uppleva "vetande", eftersom dess intelligenskropp i samma zon börjar göra sig gällande. Genom denna kropp uppstår som tidigare nämnts "vetenskapen". Och stjärnan är därför också ett uttryck för den nuvarande jordiska vetenskapen. Eftersom den jordiska vetenskapen ännu arbetar tämligen frikopplat från känslokroppen, och intelligensfunktionen då för en tid är den helt dominerande, blir denna vetenskap av materialistisk natur, vilket innebär att den endast kan iaktta de rent fysiska fälten, eller de fält som är tillgängliga för de fysiska sinnena i förening med optiska apparater eller hjälpmedel. Den jordiska vetenskapsmannen kan därför endast iaktta medväsen av sin egen art, det vill säga andra jordmänniskor. Därnäst kan han iaktta djuren, växterna och de mest framträdande grova mineral- och ämnesmaterierna, strålarna och vågorna. Här går gränsen för hans nuvarande forskningsfält, då han ju här möter den fysiska världens gräns, och den vidare forskningen därför endast kan äga rum i en annan förnimmelsedimension, vilket i detta sammanhang innebär en förnimmelsedimension baserad på en betydande, likvärdigt utvecklad eller harmoniserad intelligens och känsla. Den vanliga vetenskapsmannen ser alltså genom sin forskning ännu endast bakåt i utvecklingen, vilket betyder att han enbart ser realiteter som ligger bakom hans egen utveckling. På symbolen visas detta genom den från stjärnan utgående gröna strålen. Denna riktas ju bakåt över djurriket och växtriket till mineralriket. Den rena intelligensforskningen kan alltså bara ge individen materiell eller fysisk kunskap. Men eftersom de väsen som ännu inte fått känslokroppen tillräckligt utvecklad just här genomgår de sista formerna av lidande, genom vilket denna kropp blir utvecklad och anpassad för att komma i ett harmoniskt samarbete med intelligenskroppens funktioner, uppstår kärleksförmågan. Som vi redan vet, menas med denna naturligtvis inte befruktnings- eller förälskelseförmågan. Efter hand som den förstnämnda förmågan utvecklas, börjar individens känsloerfarenheter påverka hans intelligensforskning, och vetenskapen blir här till "filosofi". Detta har på symbolen visats med den från stjärnan utgående framåtriktade, gulgröna strålen. Eftersom intelligens och känsla i denna zon kosmiskt sett ännu befinner sig på ett mindre fullkomligt eller ett bristfälligt stadium, måste samtliga väsen här i stor utsträckning fylla ut de felande leden eller okända områdena i sitt vetande med förmodade detaljer eller teorier. Dessa kommer naturligtvis att bli mer och mer sanna eller i överensstämmelse med verkligheten allteftersom man närmar sig zonen för den stora födelsen. Filosofin utgör därför början till den verkliga andliga vetenskapen. Den bringar efter hand samarbetet mellan individens intelligens- och känslokroppar till en sådan harmoni, att intuitionskroppen kan börja utvecklas. I kraft av denna kropp utvecklas individens kosmiska förmågor, och den stora födelsen inträder. Härefter är individen inte längre ett djur, utan en riktig "människa", och kan uppleva de stora kosmiska realiteterna och facit som verkliga fakta samt "guldkopiorna" eller evighetspanoramats minnesdetaljer i synlig form. Väsen av denna art har på symbolen betecknats med de lodräta fält där nedre delen har gul färg. Men härmed har vi nått utanför jordklotets nuvarande utvecklingsfält och befinner oss på ett tillvaroplan eller i ett rike som ännu inte hör till denna världen. Detta visas på symbolen genom de två från jordklotsbilden upptill utgående orangefärgade linjerna. Dessa två linjer visar alltså jordklotets nuvarande kosmiska position eller förhållande till tillvaroplanen. Dessa har på symbolen markerats på så vis att samtliga lodräta fält med en och samma färg bildar ett tillvaroplan. På symbol nr 5 ser vi alltså fyra tillvaroplan, vilka från vänster till höger utgör: mineralriket (indigofärg), växtriket (röd färg), djurriket (orange färg) och människoriket (gul färg). Med hjälp av de två ovannämnda orangefärgade linjerna, som utmärker jordklotets hela horisontområde, ser vi alltså hur människoriket, eller de väsen som symboliserats med de gula fälten, befinner sig utanför detta område. Vi ser också att den stora födelsen kan upplevas på ett fundamentalt sätt först utanför jorden, det vill säga i världar som har kommit längre i sin utveckling än jordklotet.