257. Vi kommer nu till den tredje grundenergin, vilken symboliseras med det tredje steget nedifrån. Denna energi ligger till grund för allt som i tillvaron förekommer under begreppet "känsla", och har därför fått namnet "känsloenergin". Den genomtränger instinkt- och tyngdenergierna. Och eftersom den till sin natur är av motsatt verkan eller vibrationssätt i förhållande till tyngdenergin, kommer den zon där den är förhärskande att framträda med en bärande livsbetingelse av motsatt art. Då motsatsen till att dräpa är att ge liv, och ge liv i sin djupaste analys är detsamma som "kärlek", innebär det ovannämnda alltså att den tredje zonens bärande livsfaktor eller medvetandeförmåga är identisk med principen "älska varandra", vilken princip ju utgör kärnan i alla de realiteter med vars hjälp jordmänniskan nu är i färd med att frigöra sig från djurriket. Den tredje zonen i tillvaron är alltså ett rike som lika naturligt ligger ovanför djurriket som detta ligger ovanför växtriket. Men eftersom detta tredje rike ännu inte "hör till denna världen", vilket innebär att det inte såsom växtriket och djurriket framträder här på jorden i sitt fulla realistiska uttryck, utan endast i fostertillstånd eller med sina svaga begynnelsetendenser, förstår man att detta rike närmast ter sig som ett fantasirike eller en utopi för den andligt sett ännu primitiva jordmänniskan. Det är de gryende verkningarna här på jorden från detta rike som ligger till grund för allt som framträder under begreppen "religioner" och "gudsdyrkan". Genom kristendomen är detta rike känt under benämningarna "himmelriket", "Guds rike" och liknande uttryck.
      Det är ovannämnda rikes grundenergi som ligger bakom jordmänniskans växande avvikelse från dem vi annars är vana att betrakta som "djur", och som åstadkommit att hon redan nu, innan hon i sin utveckling lämnat djurriket bakom sig, uppträder under benämningen "människa". Detta begrepp är således uttryck för den tredje zonens tillvaroform, varför denna zon har fått namnet "människoriket".
      Här måste man alltså komma ihåg att jordmänniskan ännu inte existerar som en färdigutvecklad människa, utan som ett övergångsväsen mellan djurriket och människoriket, och att hon blir identisk med den riktiga människan först när hon nått så långt i sin utveckling, att hon inte längre behöver uppträda i en organism tillhörande djurriket, såsom nu är fallet då hon lever i en "däggdjurskropp".