263. De levande väsendenas förnimmelsebegåvning skulle i sig själv inte kunna existera eller finna näring, om det inte samtidigt existerade en realitet som förnimmelseförmågan kunde riktas emot. En sådan realitet finner vi framträdande för oss i sin samlade helhet i form av det vi kallar "världsalltet". Ingenting som vi är i stånd att uppfatta eller förnimma kan således existera utan att utgöra en lokalitet i detta. Därför kommer all den kunskap som vi fram till i dag har fått, och all den kunskap som vi i framtiden kommer att tillägna oss, att ligga inom detta världsallt. Och mängden av det vetande som ett levande väsen för ögonblicket besitter eller kan komma i beröring med, beror alltså på vilken grundenergi som just för tillfället är den bärande i dess förnimmelsebegåvning eller som betingar dess nuvarande utvecklingssteg. Ett väsen kan nämligen bara bli medvetet i de delar av världsalltet som kan genomträngas av energin i fråga. Därför kommer väsendena på de övre stegen att vara utrustade med en mycket mer vittomfattande kunskap än väsendena på de nedre stegen, eftersom deras förnimmelsebegåvning bärs av de grundenergier som har den största genomträngningsförmågan, medan motsatsen är fallet med väsendena på de nedre stegen. Det är denna omständighet som ligger till grund för det förhållandet att högre utvecklade väsen kan genomskåda mindre utvecklade väsens medvetande, medan mindre utvecklade väsen inte kan genomskåda mer utvecklade väsens medvetande.