265. Till höger på symbolen ser vi en stor stjärnformig figur. Denna figur är ett uttryck för världsalltet eller Gudomen. I det övre högra hörnet ser vi en triangel. Den anger att världsalltet, som tidigare nämnts, utgör ett levande väsen. Där utanför ser vi en vit kropp. Den symboliserar "det gudomliga något". I detta "något" ser vi att grundenergierna vilar. Vi känner igen dem på färgerna. Först ser vi ett slags utstrålning i violett färg. Det är moderenergin eller "den gudomliga skaparprincipen". Från denna ser vi så de övriga energierna stråla ut, var och en med sin särskilda zon och färg. Vidare ser vi att detta upprepar sig om och om igen, ständigt i den ordningsföljd vi i det föregående just fått beskriven. Av de strålar som utgår från de levande väsendena på trappformationen till vänster, och vilka som nämnts är uttryck för samtliga väsens förnimmelseförmågor, ser vi hur räckvidden av väsendenas upplevelse av världsalltet eller Gudomen står i ett visst bestämt förhållande till varje enskild grundenergi. Vi ser då till exempel att väsen, vilkas förnimmelseförmåga bärs av instinktenergin (röd färg), fundamentalt behärskar enbart motsvarande zon i världsalltet. Ser vi däremot på känsloenergin (gul färg), finner vi att den förnimmelseförmåga som bärs av denna inte bara omspänner den motsvarande zonen i världsalltet, utan också omfattar de två underliggande zonerna: djurriket och växtriket. Och på så vis bärs väsendenas förnimmelse eller upplevelse av tillvaron på skilda sätt av de olika grundenergierna, men blir alltmer utvecklad eller fullkomlig ju högre upp på trappformationen väsendena befinner sig.
      Det återstår nu att påpeka, att de realiteter som symboliseras av figurerna utanför stjärnformationen, i själva verket befinner sig inuti denna. Men för att kunna illustrera deras förhållande till världsalltet har det varit nödvändigt att placera dem utanför den nämnda figuren, som just symboliserar detta världsallt.
      I sin grundanalys kan således världsalltet eller den eviga Gudomen med avseende på grundenergierna liknas vid en strålande sol, genom vars frambrytande färgsymfoni de levande väsendena för evigt knyter sig till den realitet som vi kallar "livet".