269. För den vanliga jordmänniskan visar sig en mängd arter av levande väsen. Det uppträder andra jordmänniskor eller väsen lika henne själv; vidare uppträder de så kallade djuren, såsom däggdjur, fåglar, fiskar och insekter osv. Men hur väldig denna härskara av väsen än är, som alltså är tillgänglig för den fysiska synen, är den dock mycket starkt begränsad i förhållande till den mängd levande väsen som omger den jordiska människan, men som hon inte är i stånd att se eller uppfatta som "levande väsen", därför att de alla framträder med former av livsupplevelse som till den grad avviker från den vanliga jordmänniskans livsform, att det krävs helt andra sinnen än de vanliga fysiska för att uppleva dem och därigenom uppfatta dem som identiska med "levande väsen". Detta betyder inte att inte många av dessa väsen också finns på det fysiska planet, tvärtom, vi är till och med i så nära beröring med många av dessa väsens fysiska kroppar, att de rent av är alldeles oumbärliga för vår egen tillvaro. Men eftersom dessa kroppar existerar i format som antingen är så stora, att de inte kan överblickas med de vanliga fysiska sinnena, eller också är så mikroskopiskt små, att de ligger utanför gränsen för vad som är fysiskt synligt, blir samtliga dessa kroppar mer eller mindre overkliga för sådana väsen som ännu inte fått några sinnen utvecklade, med vars hjälp de kan observera på andra vägar än just de fysiska. För att förstå detta måste man först inställa sig på att vibration eller rörelse, som vi tidigare berört och som vi senare ska återkomma till, aldrig någonsin kan existera självständigt, utan endast i anknytning till levande väsen. Detta innebär alltså, att alla existerande former av rörelse som vi möter i den dagliga tillvaron framträder med levande väsen som upphov. Det gäller inte bara de vanliga kända levande väsendenas manifestationer, som det ju är en lätt sak att identifiera som yttringar av levande väsen, utan också sådana rörelser som hör samman med begreppet "naturkrafterna". När stormen jagar fram över jorden, när oceanen dånar i all sin kraft, när blixten flammar och åskan mullrar, när solen lyser, säden böljar, brisen viskar och bäcken porlar, när släkten föds och släkten dör, när kulturer skapas och kulturer går under osv., visar sig dessa realiteter för den utvecklade och med kosmiska sinnen utrustade forskaren som identiska med funktioner i ett levande väsens organism. Detta innebär alltså med andra ord, att vi med hela vår upplevelse av livet i detta ögonblick befinner oss inuti ett levande väsens organism.