283. Som vi tidigare har berört, upplever de levande väsendena livet med hjälp av flera olika kroppar, vilka var och en låter individen uppleva en motsvarande speciell förnimmelsehorisont. Då alla sådana kroppar är föremål för slitage och ålderdom, måste de ständigt förnyas. Och vi finner därvid att individen inte upplever dessa sina förnimmelsehorisonter i ett permanent tillstånd, utan att upplevelsen av varje enskild horisont ständigt måste avbrytas eller tillfälligtvis upphöra, just så länge som den bärande kroppen för upplevelsen av horisonten i fråga har gått under, och den nya kroppen för samma horisont ännu inte har kommit så långt i sin tillblivelse eller skapelse, att den kan bära denna del av väsendets medvetande. Vi kommer därför här till insikt om att individen inom sig har en förmåga att skapa sig nya kroppar efter hand som de gamla blir utslitna eller föråldrade. Denna skaparförmåga utgör i sig själv, som vi ska se i senare avsnitt, en lika evig realitet som själva det levande väsen till vilket den är knuten, men den viktigaste utlösande faktorn eller regulatorn av den visar sig för den kosmiska synen vara identisk med individens samlade, självupplevda erfarenhetsmaterial. Detta innebär alltså, att individens förmåga att bygga sig en ny kropp är beroende av det samlade erfarenhetsmaterial som han tillägnat sig genom sin tidigare kropp av samma kategori, och vars existenstid nu alltså för väsendet i fråga kan betecknas som ett tidigare liv.
      Då det således är individens erfarenhetsmaterial från tidigare liv som är grundvalen för hans nuvarande kroppar, kommer därmed dessa kroppars kvaliteter och utseenden att präglas av detta erfarenhetsmaterials karaktär, eller med andra ord: individernas nuvarande kroppar står och faller med deras erfarenheter från en tidigare tillvaro, och avgör därmed om deras nuvarande livsöde ska bli "lyckligt" eller "olyckligt".
      På samma sätt kommer naturligtvis också individens nuvarande erfarenheter och levnadssätt att skapa grundvalen för hans öde i kommande liv.
      Såsom framgår av senare avsnitt, är det därför inte utan intresse för det levande väsendet att iaktta och skola sin dagliga vandel, så att denna bringas i kontakt med tillvarons eviga lagar, för i annat fall kommer man att försämra sin skaparförmågas kvalifikationer inför kommande liv, ja, ända därhän att man för en tid kan bli helt ur stånd att skapa sig normala kroppar. När individer föds med funktionsnedsättning, psykisk sjukdom, invaliditet eller stor sjuklighet i sina fysiska kroppar, visar sig alla dessa realiteter för den kosmiska synen vara utslag av ett högst olämpligt levnadssätt hos dessa väsen i en tidigare tillvaro. Men liksom individen genom sin nuvarande manifestation kan skada eller försvaga sin medvetandeposition i kommande liv, så kan han självfallet också, genom ett fint och avstämt levnadssätt i harmoni med lagarna för tillvaron, höja sin position i en framtida tillvaro.
      Vi ska inte nu här sysselsätta oss mer med dessa problem, eftersom de får sin speciella belysning i senare avsnitt, men det har varit nödvändigt att i samband med ämnet "livets väg" ge en liten överblick över de bärande realiteterna vid skapandet av de levande väsendenas kroppskombinationer, för att därigenom ge sanningssökaren nödvändig förkunskap att kunna förstå den efterföljande belysningen av de omständigheter som gör att väsen på samma utvecklingssteg kan manifestera sig i form av olika arter.