29. Vad den jordiska människan beträffar, har hon ännu inte nått så långt i sin utveckling, att hon blivit "ett med vägen, sanningen och livet", och hon måste därför ännu leva med en viss beslöjning av den eviga sanningen eller livets mening. Detta innebär alltså att jordmänniskans allmänna uppfattning om tillvaron, som jag tidigare skildrat – med dess "himmel" och "helvete", dess "gudom" och "djävul" – i sin grundanalys inte är identisk med ett fullständigt obeslöjat uttryck för den eviga sanningen, även om man inte kan frånkänna den ett innehåll av denna sannings grundrealiteter eller grundprinciper. Att det verkligen förhåller sig så, kommer man bland annat till insikt om, när man är i stånd att företa en analys av det verkliga förhållandet mellan den allmänna uppfattningen om tillvaron och den samlade jordiska mänskligheten. Genom en sådan analys finner vi att den allmänna uppfattningen helt enkelt har blivit föråldrad för stora delar av jordens befolkning. Men att den blivit föråldrad, är ju ett uttryck för att samtliga dessa väsen har gått framåt i utveckling eller fått sina förmågor utvecklade så mycket, att denna uppfattning i motsvarande mån mer eller mindre framstår som naivitet eller övertro för dem. Att den gällande allmänna uppfattningen om tillvaron, såväl genom sina österländska som genom sina västerländska uttrycksformer, blivit föråldrad eller naiv för stora delar av mänskligheten och följaktligen förlorat sin inspirerande kraft som moralisk grundval för dem, blir vi vittne till genom själva världshändelserna. Dessa utgör i själva verket ett enda stort uttryck för en underbalans i världsmoralen, vars vidare utlösning eller kulmination vi alla känner som det fyraåriga blodbad vi kallar "världskriget 1914–1918", och som genom sin kvarlåtenskap i form av tio miljoner gravar och minst lika många invalider, sörjande föräldrar, sörjande änkor och faderlösa barn, med åtföljande sociala nöd, sjukdom, fattigdom och elände, på ett otvetydigt sätt talar sitt allvarliga språk som säger oss att det stora budet "Älska varandra" inte har iakttagits i en form som på ett tillfredsställande sätt kunnat hålla individernas intressen riktade mot "den eviga freden" så mycket, att dessa kunnat konkurrera med intressena för social vinning, fysisk position, rikedom och anseende. Tvärtom har de senare intressena fått ett sådant övertag, att individerna i sin okunnighet eller naivitet inte ansett dessa företeelser för dyrköpta genom brodermorden eller de moderna lemlästningsprocesser vi kallar "krig".