32. Innan vi går vidare, bör vi dock framhålla att det från samhällets sida, genom politiska åtgärder, hjälpverksamhet, nya religiösa samfundsbildningar, andlig forskning osv., har gjorts mycket för att förbättra förhållandena eller hejda mörkret, men denna insats har, trots sin inte obetydliga omfattning, haft liten verkan och avlägsnade inte roten till det onda. Den kan närmast liknas vid ett lappverk, där lapparna rev upp stora hål vid sidan av de lagade ställena. Det har därför blivit mer och mer uppenbart att ingenting mindre än en alltigenom ny andlig världsimpuls i grunden kan avhjälpa världens nöd och leda klotets andliga kurs upp mot en sådan höjd i kärlekszonen, att det så kallade "Guds rike", eller det rike som tidigare inte hört "till denna världen", inte ska fortsätta att tona bort i en fjärran, himmelsk världs strålglans som utopier eller löften, utan också, i form av ett färdigutvecklat människorike, ska komma att kasta strålarna av sin eviga fred ut över jordiska breddgrader. Och tack vare den gudomliga Försynen, som alltid låter hjälpen vara närmast när nöden är som störst, har en sådan ny gudomlig impuls redan börjat sitt intåg i världen. Efter hand som denna impuls blir mer märkbar, och därmed dess upphöjda, livgivande inspiration alltmer gör sig gällande, kommer den att ge upphov till en helt ny världskultur, vilken – uppbyggd inte på tro, utan på vetande – kan bli en garanti för den jordiska människans verkliga frälsning eller befrielse ur hatets och lemlästningarnas mörka zon.
      I enlighet med dessa upplysningar är jordens nuvarande lidandetillstånd endast att betrakta som de födslovåndor som föregår en ny stor världsepoks födelse. Jordmänniskorna upplever därför just nu en världskulturs undergång och en världskulturs födelse.