37. Den gudomliga skaparprincipens helhetsframträdande i världsalltet manifesterar sig alltså i form av en ljus och en mörk utstrålning. I enlighet härmed befordras således väsendenas eviga utvecklingsvandring genom en zon där den mörka utstrålningen är härskande, och därefter genom en zon där den ljusa utstrålningen besjälar allt. Två sådana zoner bildar tillsammans ett utvecklingsavsnitt, inom vilket de levande väsendenas upplevelse av livet i lika mån kommer att kulminera i kosmiskt mörker och ljus. När ett väsen har passerat ett sådant avsnitt, har det fått sina kvalifikationer så mycket utvecklade, att dess upplevelse av livet kan föras vidare in i ett nytt avsnitt av samma slag, men naturligtvis i en högre form, och så fortsätter det. Därigenom kommer de levande väsendenas eviga liv att forma sig till en upplevelse av växlande perioder av ljus och mörker – det eviga livets "dagar" och "nätter". "Den gudomliga skaparprincipen" sänder således i kraft av sina två motsatta poler sina andliga "dagar" och "nätter" in genom världsalltet, på samma sätt som den låter solarna i förening med sina planeter sända dagar och nätter in i den fysiska världen.