42. Jordmänniskorna har således, lika länge som de hört hemma under begreppet "människor", varit ledda av sina till utvecklingen äldre bröder – först av mörka, och nu senare av ljusa världsåterlösare; men deras syn på dessa deras kosmiska ledare har på grund av deras primitiva andliga ståndpunkt stundom antagit helt fantastiska former. Av sin samtid har dessa väsen i regel mötts av stor skepsis och bristande förståelse, för att senare av eftervärlden, när den gudomliga verkan av deras mission blivit uppenbar, bli föremål för en så orubblig tro eller ett så oinskränkt erkännande, att det resulterat i dyrkan. Och ju längre dessa väsens historia gled in i det förgångna, blev till myter, sägner och legender, desto mer förvandlades tron på dem till övertro. Det blev fritt spelrum för den primitiva fantasin, och dessa väsen blev slutligen erkända och tillbedda som rena gudomar. Denna fantastiska dyrkan eller tillbedjan av äldre bröder i utvecklingen i stället för av den verkliga Gudomen blev senare ett av de största hindren för dessa människosamhällens vidare utveckling, och samma förhållande gäller naturligtvis också i våra dagar för tusentals människor inom världsreligionerna. Men detta hinder kommer inte att återuppstå i någon större omfattning i den nya världskulturen, eftersom människornas medvetande genom den nya världsimpulsen kommer att bli direkt inställt på Fadern eller Gudomen.
      Innan vi går vidare i våra analyser av skaparprincipen, är det värdefullt att få en starkt koncentrerad överblick över de här i inledningen hittills skildrade analyserna av denna princip. En sådan överblick får vi med hjälp av symbol nr 1, varför vi nu ska dröja en stund vid beskrivningen av denna.