6. Då ju inte alla väsen äger samma kunskap, kommer de därigenom att skilja sig från varandra i sin växelverkan med naturen och får därför ett högst olikartat öde eller tillvaro. Och det är just genom den därav uppkomna kedjan av olikartade öden eller tillvaroformer som vi kan konstatera att väsendena stiger från mörkret till ljuset, liksom det ju också är den fullkomliga kännedomen om denna kedja som avslöjar för oss varifrån vi kommer, vart vi går, vilka vi är och hur vi ska leva för att bringa vår egen manifestation av energi i kontakt med den manifestation som naturen riktar mot oss, och därigenom göra oss själva till föremål för den absoluta lyckan. Eftersom denna lycka eller detta fullkomliga öde för individen alltså betingas av en absolut sann kännedom om tillvarons djupaste lagar och eviga grundprinciper, och därmed kännedomen om själva livets mening, blir förvärvandet av en sådan kunskap identiskt med "det absolut enda nödvändiga" för den kosmiskt sett ännu omedvetna jordiska människan.