62. Och ledsagad genom nitton århundraden av den genom Jesus från Nasaret representerade rena, ljusa världsimpulsen, har man inte kunnat undgå att bevittna att den i form av katolicism rent av varit tvungen att använda bål och bannlysning för att över huvud taget kunna tränga igenom. Den har måst tillskansa sig makten över kungar och kejsare, just därför att dessa på den tiden i många fall egentligen bara var rövarhövdingar eller ledare av förbrytarband. Den måste alltså, för att kunna tränga igenom detta pansar av mörker, själv klä sig i pansar. Och tack vare katolicismen har barbariet fått en grundstöt, och miljoner människor har kunnat tillägna sig så mycket av den ljusa impulsen, att de kan börja förstå den i den renodlade form, i vilken den utgick från Nasaréns mun. De kan därigenom börja skilja mellan denna rena form och den "hårda hud" som denna ljusa impuls rustat sig i vid sitt bemötande av den mörka utstrålningen. Detta har så i sin tur resulterat i att sådana väsen mer och mer lösgjorde sig ur kristallisationens grepp och började söka sig fram på egen hand, med viljan att börja avlägsna det inblandade mörkret. Väsen av det slaget kallar vi "reformatorer". Följden av dessa reformatorers verksamhet blev att det uppstod splittringar inom kristallisationen. Det uppstod nya religiösa riktningar, vilka alla kan kännas igen som de redan tidigare nämnda "religiösa sekterna". Dessa sekters värde står naturligtvis i ett visst förhållande till upphovsmännen – de är mer eller mindre rena eller orena, allteftersom deras upphovsmän har varit rena eller orena. Men dessa sekter har, frånsett den eventuella inspiration de kunnat ge sina enskilda medlemmar, utåt bara skapat splittring och oro, genom att de var för sig syftar till att erövra hela världen och vara allena saliggörande. De råkar därför lätt i strid med varandra, i synnerhet som flertalet av en sådan sekts medlemmar ännu inte har övervunnit det vi kallar "intolerans". Dessa sekter blir alltså i mycket hög grad uttryck för en andlig oro, ett skapande av grupper eller sammanslutningar, vilka – om inte den nya världsimpulsen börjat göra sig gällande – hade kunnat utveckla sig till andliga stater, som skulle ha bekämpat varandra och därmed omöjliggjort utvecklingen i riktning mot "en hjord och en herde". Det är just med avseende på denna andliga eller religiösa oro som den nya impulsen från skaparprincipen nu kan börja få fotfäste i världen.