245. Vi har nu kommit så långt i våra analyser av den jordmänskliga tillvaroformen, att vi blivit införstådda med att den i själva verket inte utgör annat än en grundläggande förberedelse till en högre form av livsupplevelse, ett fostertillstånd till ett nytt rike. Vi har alltså sett att jordmänniskan på samma gång är "ett degenererande djur" och "en människa i vardande". Hon är "ett degenererande djur" på grund av alla de tendenser i hennes medvetande som befordrar "den dräpande principen", och som därför i vilken form de än yttrar sig hör hemma inom vad vi kallar "det onda". Genom alla de tendenser i väsendets medvetande som befordrar "den livgivande principen", det vill säga "den verkliga kärleken" – tendenser som därför alla hör hemma inom vad vi kallar "det goda" – utvecklas hon gradvis från den djuriska medvetandeformen mot det långt högre och finare, renodlade mänskliga väsenstillståndet. Medan de djuriska tendenserna underkuvas eller hämmas genom kultur, överhet och rättsväsen samt genom de lidanden och svårigheter som de i sig själva ger upphov till, och därigenom efter hand går under inom väsendena, stimuleras och bärs däremot de mänskliga tendenserna av religion, upplysning, högre vetenskap och osjälviskhet eller ren kärlek. Då jordmänniskan alltså är på väg från en mörk till en ljus tillvaro, kan hennes jordiska tillvaro i sin helhet betraktas som "en väg mot ljuset", liksom alla de jordiska händelser och upplevelser som hon kan utsättas för tillsammans kan betraktas som inledningen till det verkliga livet, till en kosmisk tillvaro, till ett samliv med den absoluta Gudomen. Vi ska nu övergå till att genom symbol nr 5 ge läsaren eller sanningssökaren en sorts kartläggning eller koncentrerad överblick över de viktigaste stora realiteternas inbördes förhållande och plats på denna väg mot ljuset.