292. Men detta är inte livets mening med individen. Det har en långt större plan för de levande väsendena. Alla växer ur sin barndom, såväl själsligt som kroppsligt. Och denna tillväxt ger tillgång till den direkta beröringen med livet, tillgång till den verkliga erfarenhetsupplevelsen, såväl på lidandenas som på behagligheternas område, och skapar därigenom i individens mentalitet en motsvarande kunskap om det behagliga och det obehagliga, eller om vad som är absolut verklighet i själva tillvaron.
      Att det verkligen är på detta sätt, syns ju tydligt i den dagliga tillvaron. Olyckor och lemlästningar, sorg och sjukdom, krig och armod, kaos och förvirring, är så dominerande faktorer att de tillräckligt dokumenterar, att jordmänniskan i stor utsträckning befinner sig på ett stadium, där hon inte längre har några beskyddande omständigheter som hon kan gömma sig bakom för det drastiska och bittra i livet, utan står i direkt beröring med ödets allehanda motigheter.
      Då dessa motigheter i verkligheten är reaktioner mellan såväl mentala som fysiska energier, och reaktionernas speciella, obehagliga natur beror på individens felaktiga umgänge med dessa energier, och då det felaktiga umgänget uteslutande har sin rot i jordmänniskans brist på vetande, blir det här uppenbart hur nödvändigt det är för människorna, i den mån de är mogna för det, att få upplysning om de fysiskt osynliga materiernas eller ämnenas speciella egenskaper eller reaktionsförmågor, vilka de dagligen måste arbeta med i form av hela sitt själsliv, sitt mentala framträdande och sitt sätt att tänka, och på vilka hela deras ödesskapande är baserat. Denna upplysning om själsliga eller kosmiska ämnens reaktionsförmåga, denna "kosmiska kemi", är alltså ingenting mindre än en "vetenskap om ödet". Därför utgör den grunden för utvecklingen av förmågan att förstå utredningen av själva ödesskapandet längre fram här i Livets Bog.