337. Men då nerverna är "ledningar" för individens själsliga eller andliga krafter, det vill säga tankeenergier, och då dessa "ledningar", som nämnts, genom en hel dags upplevelser eller medvetandefunktioner blivit slitna eller mer eller mindre söndertrasade, blir de alltmer oanvändbara som "strömledare" eller bärare av medvetandefunktionen, och individen råkar därför i motsvarande grad in i ett tillstånd där han måste kämpa för att behålla medvetandet. Ett sådant tillstånd kallar vi "sömnighet". Men till sist blir "tröttheten" eller sönderslitningen i nerverna så dominerande att individen inte kan hålla sig vaken längre. Han glider då över i det "medvetslösa" tillstånd som vi kallar "sömn". Under detta tillstånd förekommer ingen tankefunktion i den fysiska hjärnan, och följaktligen inte heller någon "strömföring" genom de fysiska nerverna. Och i och med att "strömföringen" upphör, avbryts slitaget på hjärna och nerver. Dessa börjar då läkas. De söndertrasade nerverna repareras. De mikroskopiska risporna och såren försvinner. Och inom loppet av några få timmar är hela skadan reparerad. Därmed kan individens tankefunktion åter träda i tjänst. De andliga krafterna eller energierna leds på nytt in i det fysiska nervsystemet, och medvetandefunktionen kommer åter i gång. Vi säger om individen i en sådan situation att "han vaknar". Och med uppvaknandet börjar hans dagsmedvetna upplevelse av den fysiska tillvaron göra sig gällande. Den fysiska tillvaron framträder alltså i två variationer, nämligen som ett "vaket" och ett "sovande" tillstånd. Medan den "vakna" delen av vår fysiska tillvaro är knuten till ljuset eller dagen, är den "sovande" delen av denna tillvaro knuten till mörkret eller natten. Och det är naturligtvis med anledning härav som de två tillstånden har fått benämningarna "dagsmedvetande" respektive "nattmedvetande".
      Det är enbart för att kunna vidmakthålla den fysiska kroppen som de jordiska väsendena måste uppleva sin tillvaro som ett "vaket" och ett "sovande" tillstånd. Vilan kan endast bli absolut fullständig när själva "vakenmedvetandets funktioner" totalt upphör. Den bärande energin för dessa funktioner är ju, för de jordiska människornas del, "tyngdenergin" eller "explosionsenergin", alltså den energi som åstadkommer det största slitaget på nervsystemet och därför kräver den motsvarande största mängden sömn för att få slitaget eller sönderslitningen av nervsystemet läkt. De jordiska väsendena är således de väsen i tillvaron som kräver den största mängden sömn eller befinner sig i det längsta "tillståndet av nattmedvetande". Men efter hand som väsendena utvecklas och alltmer kommer att använda högre energier, det vill säga energier som utgör kontraster till tyngdenergin, blir sönderslitningen i nerverna mindre och mindre. Detta betyder att det blir allt mindre att läka. Och därför sover man i motsvarande grad mindre. Men därigenom kommer väsendenas dagsmedvetande i samma grad att växa och kommer en gång att nästan upphäva nattmedvetandet, så att det därefter blir av en helt latent natur. Och individens tillvaro är då av ett helt annat slag än den nuvarande.
      Men så länge väsendet ännu befinner sig i djurriket och måste använda den sönderslitande energin i ett delvis obehärskat tillstånd, är dess tillvaro och välbefinnande beroende av ett tämligen omfattande nattmedvetande för att skadorna ska kunna repareras.