342. När det levande väsendets drömmar således är realistiska upplevelser i en annan värld, hur kan det då komma sig att jordmänniskorna räknar så lite med detta tillstånd? Hur kan det komma sig att "själsvärlden" inte har blivit mer populär och kartlagd för länge sedan?
      Att drömtillståndet inte har kunnat lämna efter sig mer påtagliga och övertygande intryck av denna andra världs och tillvaroforms existens än vad fallet är, beror helt enkelt på den omständigheten att själva drömtillståndet är en abnorm upplevelseform. Denna upplevelseform är ju helt och hållet baserad på minnesförmågan. Drömtillståndet består ju enbart av en överföring av minnen från den själsliga upplevelsen under sömnen till det vakna fysiska dagsmedvetandet.
      Men eftersom minnet är en förmåga som kommer att kulminera eller fundamentalt bära medvetandet först i spiralens sjätte rike, och den jordiska människan ännu bara befinner sig i spiralens andra rike, kan man förstå att denna förmåga inte har särskilt stor bärkraft för den jordiska människan. Den har i själva verket inte större område hos henne än vad som just behövs för det dagliga husbehovet i själva kampen för tillvaron. Detta betyder att för denna människa finns det inte något som heter att kunna minnas tidigare liv. Inte ens sin nuvarande fysiska tillvaro kan hon minnas mycket av. De första levnadsåren är ju helt utplånade ur hennes nuvarande minne. Minnesförmågan är alltså, både hos djur och jordmänniskor, en av de andliga förmågor som de använder minst. Och dess uppgift är inte, vilket vi ska se senare i Livets Bog, att överföra minnen från "vakentillståndet" i nattmedvetandet till "vakentillståndet" i dagsmedvetandet. Det vanliga för de jordiska väsendena är därför att de inte alls minns något från sitt "vakentillstånd" i nattmedvetandet. Detta tillstånd är helt okänt för individen i hans vakna dagsmedvetande. Det enda intryck han har av sitt nattmedvetande är att detta utgör en djup sömn. Han tror sig vara medvetslös när han sover. Men detta är alltså en stor illusion eller övertro. Som jag redan här har börjat framhålla, representerar också nattmedvetandet ett "vakentillstånd" likaväl som dagsmedvetandet. Men eftersom minnesförmågan inte förmår överföra minnena från detta "vakentillstånd" till individens dagsmedvetande, är det ju klart att detta vakentillstånd blir ett fält som han inte alls har något minne av. Och detta fält blir då lika okänt för honom som alla andra ting eller upplevelser som han har förlorat minnet av. Följaktligen har det jordiska väsendet i sitt vakna dagsmedvetande inga förutsättningar att få något annat intryck av livsupplevelsen än att den formar sig som växelvis "vakna" och "sovande" tillstånd. Att det "sovande" tillståndet i själva verket också är en "vakentillvaro", och att "det sovande" endast omfattar den fysiska organismen, kan den jordiska människan således inte uppleva på normalt sätt. Direkt minnesöverföring från "vakentillståndet" i nattmedvetandet skulle alltså aldrig bli ett faktum för jordväsendet, om inte en sådan överföring ibland kom att äga rum på onormalt sätt. Det är denna onormala minnesöverföring som vi kallar "drömtillstånd", och de därvid överförda minnena kallar vi "drömmar".
      Då drömtillståndet innebär en onormal eller abnorm överföring av minnen från "vakentillståndet" i nattmedvetandet till "vakentillståndet" i dagsmedvetandet, blir drömmarnas identitet som minnen i motsvarande grad abnorm eller ofullkomlig. Dessa "minnen" visar sig ju också i allra högsta grad vara ologiska eller inkonsekventa, ja, ibland är de rent av motsatsen till sanningen eller verkligheten. Och de tidigare nämnda fallen där drömmarna visar sig vara realistisk fjärrskådning i tid och rum, och där individen är i stånd att "se" situationer eller händelser som i "drömögonblicket" verkligen äger rum hundratals mil därifrån, eller som kommer att inträffa på det fysiska planet vid en mer eller mindre avlägsen tidpunkt i framtiden, eller redan har ägt rum en gång i förfluten tid, utgör därför en mycket liten procent av alla drömtillstånd. Inför denna dominerande omständighet, genom vilken drömmarna hindras från att vara fullkomliga minnen av realistiska ting, som individen på underfysiskt vis verkligen upplevt, har de få fall där drömmarna blivit till orubbliga bevis för att individens upplevelser i hans "vakentillstånd" i nattmedvetandet är minnen av verkliga fakta varit av så ringa och obetydlig vikt, att de för den vanliga forskaren, som dessutom saknar ett kompletterande vetande på andra andliga eller själsliga fält, hittills inte kunnat utgöra någon grund för vetenskaplig kunskap. Och begreppet "drömtillstånd" har därför fått en overklig klang över sig. Man räknar inte med drömmar, och på det hela taget kan man naturligtvis inte räkna med dem på grund av den ofullkomliga form i vilken de överförs till dagsmedvetandet. Men en sak står likväl fast, nämligen att drömmarna i sig själva är upplevelser från ett annat "vakentillstånd" än det man känner från dagsmedvetandet, alltså ett "vakentillstånd" som inte bärs av de fysiska sinnena. Och de få fall av drömupplevelser som är identiska med upplevelser av verkliga fakta, blir här till den "lilla tuva som kan välta ett stort lass". De utgör för den utvecklade forskaren ett orubbligt kompletterande bevismaterial för att en "vakentillvaro" existerar även när de fysiska sinnena är satta ur funktion och den fysiska kroppen sover.