343. När nu drömtillståndet är ett abnormt tillstånd, vad är då orsaken till att det existerar? Ja, för att kunna förstå detta, måste vi gå tillbaka till det vi kallar "sömnen". "Sömnen" är ju det vilotillstånd som den fysiska kroppen försätts i för att det fysiska nervsystemets slitage eller sönderslitning i mikrovärlden (tröttheten) ska kunna läka. Men för att läkningen ska kunna äga rum, måste ju nervsystemet frigöras från de krafter som är slitagets orsak. Då dessa krafter utlöses av den jordiska människans tankefunktion eller sinnestillstånd i det vakna fysiska dagsmedvetandet, måste tankefunktionen bringas att upphöra inom detta dagsmedvetande. Det kan endast ske genom att funktionen överförs på en helt annan manifestationskropp än den fysiska. Och vi vet ju redan att det levande väsendet har fem manifestationskroppar förutom den fysiska, och att den fysiska är nummer två i raden. För den jordiska människan betyder sömnen alltså en överföring av dagsmedvetandet från kropp nummer två (den fysiska kroppen) till kropp nummer tre (känslokroppen). I själva verket är denna överföring principiellt sett detsamma som "döden", endast med den skillnaden att dagsmedvetandet när det gäller sömnen kan återföras till den fysiska kroppen, medan denna återföring är omöjlig när det gäller döden. Den förbindelse mellan jaget och dess fysiska kropp som möjliggör att dagsmedvetandet återförs till den fysiska kroppen, är här avbruten. Det finns ingen förbindelse mellan jaget och dess fysiska kropp efter döden. Därför ser vi då denna kropp som ett "lik". Eftersom förbindelsen är bruten, är kroppen inte längre underkastad jagets vilja och går därför sin upplösning till mötes. Så är det inte med kroppen under sömnen. Här vidmakthålls förbindelsen. Och dagsmedvetandet kan åter föras in i den fysiska hjärnan. Det är alltså detta bortförande och återförande av dagsmedvetandet som skapar dags- och nattmedvetandet eller växlingen mellan jagets fysiska aktivitet och dess sömn.
      För att dagsmedvetandet normalt ska kunna överföras från den fysiska kroppen till känslokroppen, måste först och främst tröttheten infinna sig. Är inte den närvarande, finns det ju inget behov av sömn. Men det är inte alltid som tröttheten ensam räcker till för att framkalla sömn. I regel är det dessutom ett huvudvillkor att det råder fysisk ro eller stillhet. Är även detta villkor uppfyllt när den trötta men friska individen ska sova, infinner sig sömnen snabbt. Och den kommer då att ha sitt normala förlopp, såvida den inte blir avbruten genom en väckarklocka eller andra konstgjorda väckningsanordningar. Individen i fråga vaknar inte förrän tröttheten har försvunnit, vilket alltså innebär att skadorna i mikrovärlden har reparerats och individen är "utsövd". Under en sådan normal och ostörd sömn och ett normalt uppvaknande har individen absolut inga drömförnimmelser. Han har inga som helst minnen av upplevelser under sömnen. Hans intryck av sömnen är att den har varit en absolut vila eller ett djupt medvetslöst tillstånd, fritt från varje tankefunktion, och från detta tillstånd har han vaknat upp med en förnimmelse av stort kroppsligt välbefinnande och med förnyad stark arbetslust.
      Men det är inte alltid som sömnen infinner sig så lätt eller blir så vederkvickande som i detta fall. Det finns mycket som kan motarbeta sömnen. Bland annat är starkt buller ett verksamt medel att hålla väsendet vaket. Likaså kan fysiska smärtor och sjukdomar med stark feber vara svåra hinder för en normal sömn, liksom själsliga lidanden, som nästan alltid orsakar sömnlösa nätter.