344. I de fall då sömnen av en eller annan anledning blir störd och individen därigenom ofta blir "väckt", överförs alltså dagsmedvetandet på ett alltför onaturligt sätt från den ena kroppen till den andra. Överföringen sker alltför plötsligt eller hastigt. Varken den fysiska kroppen eller känslokroppen hinner riktigt komma till ro. Och individens "vakentillstånd" i en sådan situation blir därför ett slags mellanting mellan hans vakna dagsmedvetande och "vakentillståndet" i nattmedvetandet. Därmed uppstår minnesförskjutningar, så att minnen från upplevelser i nattmedvetandets "vakentillstånd" blandar sig med minnen från upplevelser i dagsmedvetandets "vakentillstånd". Och det samlade intrycket från en sådan natt blir alltså en kaosliknande blandning av minnen från de två formerna av "vakentillstånd". Detta intryck kan varken vara rent fysiskt eller rent själsligt, liksom individen inte heller kan skilja de fysiska och de själsliga minnena från varandra. Det är ett sådant blandat medvetandetillstånd som ligger till grund för allt som innefattas i begreppet "drömmar". Och det är givet att drömmarna därför i förhållande till den absolut vakna, normala upplevelseformen i dagsmedvetandet enbart framstår som något overkligt, något icke handgripligt, något som saknar varje spår av plan eller mening. Och upplevelser som visar sig vara plan- eller meningslösa kan aldrig bli någon grund för ett levande väsens kulturskapande. Detta är orsaken till att drömmarna inte är av någon betydelse i den jordiska människans skapande. Men för den utvecklade forskaren har allt sin betydelse. Därför har vi inte kunnat undgå att uppehålla oss vid drömmarnas natur. Och vi har då mitt i drömmarnas överflöd av mentalt avfall funnit de guldkorn som i form av "fjärrskådning i rum och tid" är orubbliga bevis för en själslig form av upplevelse och tillvaro, liksom vi har funnit att nattmedvetandet för jaget är uttryck för något helt annat och mer än enbart fysisk sömn. Genom analysen av drömmarna har vi funnit att det också existerar en "vakentillvaro" med sinnesupplevelser som är oberoende av den fysiska kroppen och de till denna knutna sinnena. Drömmarna är således ljusglimtar från en annan värld, som förirrat sig in i det jordiska väsendets dagsmedvetna tillstånd. Det är som om det skulle finnas ett slags "otäthet" här i skiljeväggen mellan en fysisk och en själslig zon. På enstaka ställen är "otätheten" stor, och ljusglimten blir då strålande klar och visar sig tydligt härröra från en annan världs strålglans. Så är till exempel fallet när ljusstrimman visar sig som realistisk "fjärrskådning i tid och rum", när den avslöjar såväl förfluten tid som nutid och framtid. Vid andra tillfällen framträder "otätheten" i en mängd smala "småsprickor" och "hål", och ljuset visar sig då endast mycket svagt och flämtande. Då blir den jordiska strålglansen dominerande och blandar sig så starkt med det själsliga ljuset, att detta förefaller helt overkligt. De två världarnas ljus ödelägger varandra. Av den olyckliga blandningen uppstår endast mentalt slagg eller avfall från medvetandet. Och det är anhopningen av detta "avfall", som den stora massan ser eller känner som "drömmarnas värld". Endast den nyktert seende forskaren uppnår de enstaka stora "otätheterna" och ser det rena själsljuset. För den stora massan eller allmänheten är det fysiska ljuset så dominerande över de svaga, vilsegångna strålarna från andra sidan, att dessa helt förlorar sin färg och kraft, blir till "aska". Inte underligt att denna "aska" inte kan ge den vanliga jordiska människan någon säker föreställning om att drömmar är konsekvenser av en realistisk "vakentillvaro" bortom den fysiska sömnen, att de är ödelagda minnen från en högre värld som är parallell med den jordiska, att de är ödelagt bevismaterial för jagets odödlighet eller gudomliga upphöjdhet eller för dess identitet som herre över varje form av medvetslöshet.
      Den jordiska allmänheten vandrar fram över ödelagt bevismaterial för sin egen eviga existens och förblir därigenom i mörkret. "Syndens lön är döden." Den gudomliga spådomen från paradisets trädgård går i uppfyllelse. Materialismens ljus överskuggar själva livets ljus. Döden härskar i världen. Det levande väsendet är mystik. Okunnigheten kulminerar. Det jordiska ljuset är livets mörker.