345. Vår forskning i nattmedvetandet ledde oss alltså till att beröra väsendenas drömtillstånd. Ja, detta tillstånd är faktiskt det enda erfarenhetsmaterial som den jordiska människan har från sitt nattmedvetandetillstånd. Eftersom hon inte har "kosmiskt medvetande", har hon i sin vakna fysiska tillvaro, utöver drömmarna, inte något som helst minne från denna del av sin tillvaro eller existens. Den förefaller henne vara ett sovande eller medvetslöst tillstånd.
      Men här har vi alltså sett de första obestridliga bevisen för att det bakom denna sömn eller medvetslöshet existerar en "vakentillvaro" analog med den fysiska "vakentillvaron". Vi såg att väsendenas felaktiga uppfattning av nattmedvetandet berodde på frånvaron av en fundamental minnesöverföring. Drömmarna var ju minnen som endast på onormalt sätt sipprade ut i det vakna fysiska dagsmedvetandet, där de – med undantag för några enstaka fall – framträdde i en så ofullkomlig och förvanskad form, att man inte kunde tillskriva dem någon väsentlig betydelse.
      Men varför är minnesöverföringen här så svag? Om den hade varit mer fundamental, skulle människornas kunskap om sig själva, sitt andliga eller själsliga tillstånd, sin odödlighet etc., ju ha haft en helt annan karaktär. Okunnigheten skulle inte ha varit dominerande i så hög grad som nu är fallet. Detta är helt riktigt, men då skulle det ju vara ett helt annat rike som det jordiska väsendet befann sig i, liksom detta väsen skulle vara ett helt annat väsen än det nu är. Det vetande som väsendet skulle kunna få genom en fundamental minnesöverföring av erfarenheter från "vakentillståndet" i nattmedvetandet till "vakentillståndet" i dagsmedvetandet, är just det vetande och den upplevelseform som i ett visst avsnitt av utvecklingsspiralen måste undanhållas väsendena. Hur skulle okunnighetens zon, och därmed den kontrast som gör det möjligt att uppleva livet, annars ha kunnat uppstå?
      Livet på jorden består som bekant i detta enda: att göra okunnighet till vetande. Men jaget är ju alla materiers herre. Och "okunnighet" är därför något som måste skapas, likaväl som "vetande". Båda dessa realiteter utgör i absolut lika hög grad "skapade ting". Deras tillkomst beror enbart på olika konstellationer av förmågor i medvetandet. Och med dessa konstellationer av förmågor regleras allt vetande. Alla väsen i tillvaron är ju kosmiskt sett lika vetande, men de bär inte detta vetande samtidigt och bär det inte heller permanent. De måste, för att livet verkligen ska kunna bli en njutning, uppleva motsatser. All njutning, all lycka, är endast upplevelse av kontraster till det man är mätt på eller har levt ut. Därför försiggår all upplevelse av livet rytmiskt. Och vi vet ju redan att väsendena i utvecklingsspiralens ena hälft upplever "inveckling", vilket i verkligheten är detsamma som "skapande av okunnighet". I detta avsnitt av spiralen går väsendena således från ett högre väsenstillstånd mot ett lägre, det vill säga från ett högre intellektuellt tillstånd mot ett primitivt och ointellektuellt tillstånd. Hela förvandlingen sker endast på basis av kosmiska materiesammansättningar eller vissa bestämda konstellationer av de sex grundenergierna. Dessa indelar vi just i de "intellektuella" och de "ointellektuella". Och alltefter dessa energiers sammansättning kan de levande väsendenas medvetande göras "intellektuellt" eller "ointellektuellt". Det är på denna reglering av vetandet som allt skapande beror. Om väsendena inte behövde vandra från vetande till okunnighet, om väsendet inte blev trött på den intellektuella tillvaron i den högsta världen, och okunnigheten därför blev ett mål för väsendets längtan i "den gudomliga världen", skulle aldrig någonsin de sköna skapelseprocesser ha kunnat uppstå, av vilka vår nuvarande fysiska hemvist är ett resultat. Det skulle inte finnas något som hette mineral, det skulle inte finnas något som hette växter eller djur. Den ocean av underbart vackra väsen som i mångfaldiga färger, former och väsensnaturer omger vår jordiska tillvaro, skulle omöjligt ha kunnat existera eller ha blivit till. Men allt det som nu utgör den fysiska världen och som, vilket vi senare ska se, huvudsakligen är baserat på "tyngdenergi" (eld- eller solenergi), skulle omöjligt kunna upplevas i renodlad form, om det vore normalt att i det vakna fysiska dagsmedvetandet uppleva minnena från nattmedvetandet eller det sovande tillståndet. De fysiska nerverna, som hos den vanliga jordmänniskan är hårt belastade på grund av att de tjänar som redskap för den explosiva energin, skulle bli dubbelt belastade.
      Om minnena från nattmedvetandets vakentillstånd obehindrat skulle ha tillträde till dagsmedvetandets vakentillstånd, skulle ju detta tillträde hindra väsendet från att helt utnyttja tillgången på fysisk upplevelse genom det fysiska dagsmedvetandet. Under den tid som väsendet skulle behöva för att ägna sig åt upplevelserna från nattmedvetandets vakentillstånd, skulle det omöjligt kunna ägna sig åt fysisk upplevelse. Inget väsen kan vara medvetet i mer än en upplevelse åt gången. Den situation hos ett väsen som vi i dagligt tal kallar "tankspriddhet" skulle bli synnerligen dominerande. Individen skulle i stor utsträckning gå omkring på det fysiska planet fullt upptagen av nattmedvetandeupplevelserna. De fysiska väsendena skulle gå omkring som "drömmare" eller "sömngångare". Dessa väsenstillstånd skulle vara allmänt rådande. Vad skulle inte detta ha för följder i den drastiska fysiska världen, i den dräpande principens zon, där dödsfaror lurar överallt och där den minsta oförsiktighet kan medföra omätliga katastrofer.
      Hur skulle vår nu så blomstrande tekniska värld se ut med "sömngångare" på lokomotiven eller bakom ratten på bilar och flygmaskiner eller vid de stora oceanfartygens kompasser? Skulle ledningen av hela den fysiska mänskligheten ha varit bättre, om den varit lagd i händerna på "drömmare"? Nej, absolut inte. Det visar sig nog att den jordiska människan är bäst betjänt av minnesförmågan just såsom den är.
      Detta betyder naturligtvis inte att det jordiska väsendet alltid ska leva med de två vakentillstånden åtskilda från varandra. Tvärtom utvecklas ju detta väsen bort från "tyngdenergin" och arbetar sig mer och mer fram mot ett tillstånd, där de två formerna av vakentillstånd förenar sig till ett permanent och klart dagsmedvetandetillstånd. Detta tillstånd kommer att beskrivas mer detaljerat längre fram i Livets Bog. Men här har vi alltså fått en första inblick i jaget och dess förutsättning för anknytningen till materien. Vi har sett att denna förutsättning helt beror på jagets speciella struktur, dess identitet som en "treenig princip", vilken samtidigt betingar dess framträdande som ett "levande väsen".
      Vi har således sett att det "något" som är den "kosmiska kemisten", det "något" bakom den allt dominerande kosmisk-kemiska process som vi kallar "livet", "naturen" eller "tillvaron", är jaget i det levande väsendet. Vi har naturligtvis inte kunnat ge en utförlig, detaljerad skildring av detta tillvarons högsta problem, men det har heller inte varit meningen. En sådan detaljerad skildring kommer att föreligga i en särskild specialanalysering med tillhörande symboler senare i Livets Bog. Här har vi ju endast kunnat skildra problemet som en nödvändig bianalys och tillfällig hjälp att begrunda skildringen av jagets eviga kraftkällor.