362. Eftersom uppgiften här enbart är att ge en överblick och karakteristik över tillvaroplanens eller spiralrikenas särdrag, måste jag, när det gäller en mer detaljerad analysering, hänvisa till senare avsnitt av "kosmisk kemi". Men jag vill gärna, innan jag går vidare, göra ett litet påpekande angående "känsloenergin", som ju är den ledande energin i det riktiga människoriket. Vi har redan sett att den utgör världsalltets köld. Men man får för den skull inte tro att det riktiga människoriket domineras av en isöken. Liksom "djurriket" trots "tyngd-" eller "eldenergins" kulmination i dess område inte är ett flammande eldhav, är det riktiga människoriket inte heller identiskt med någon som helst form av dominerande vinterkyla. Tack vare "tyngdenergins" närvaro blir det riktiga människoriket också en "värmezon", även om dess genomsnittstemperatur i organismer och ting naturligtvis inte når samma höjd som i "djurriket".
      Som bilden visar, är "tyngdenergin" ännu tämligen betydande, men "känsloenergin" har här blivit den så överlägsen, att explosioner inte kan äga rum vare sig i det rent yttre fysiska eller i det inre tankemässiga. Då "intelligensenergin" är så rikligt representerad, att ingenting ologiskt kan äga rum och all disharmoni därmed är en omöjlighet, blir själva "känsloenergins" framträdande i denna zon, eller detta rike, identisk med den underbara upplevelse eller förnimmelse av livet som vi kallar "kärlek". Denna livets saligaste förnimmelse är således detsamma som en logiskt ledd, väl avvägd reaktion mellan eld och köld. "Kärlek" är alltså inte ren "känsloenergi", utan en harmonisk kosmisk-kemisk sammansättning av de nämnda tre grundenergierna "tyngd", "känsla" och "intelligens".
      På det fysiska planet spelar således "tyngdenergin" en väsentlig roll i "kärlekens" kosmisk-kemiska sammansättning. Människan har också vant sig att uppfatta "kärlek" som uttryck för värme. Och detta är inte utan grund, för när kärleksvågorna går igenom den fysiska kroppen, märks det i blodet som fysisk värme. Denna värme bevisar alltså "tyngdenergins" närvaro. Och den fysiska utlösningen av explosionsenergin kan här endast ske i en av "känsla" och "intelligens" fullt behärskad form. Denna behärskade form kallar vi "smekning". Att "kärleken" således verkligen utgör en viss bestämd kosmisk-kemisk sammansättning, ser man också lätt på att samma tre grundenergier mycket ofta hos väsendena kan ge helt andra utslag än just "kärlek". Om det till exempel är för mycket "tyngd-" eller "explosionsenergi" i förhållande till de två andra grundenergierna, blir "smekningarna" våldsamma, de blir uttryck för brutalitet, blir lemlästande. Och vi kallar dem då inte längre för "smekningar", utan betecknar dem som "våld". Skillnaden mellan en sympatiskt menad "klapp på kinden" och en "örfil" ligger alltså i de tre grundenergiernas kosmisk-kemiska kombination i medvetandet. En "örfil" är således baserad på för mycket "tyngdenergi" i kombinationen, medan den kärleksfulla "klappen på kinden" visar explosionsenergin i en så bunden form, att den just får den lämpliga eller varsamma utlösning som "smekningen" är.
      För övrigt är alla fysiska rörelser eller former av skapelse som är absolut logiskt ledda, det vill säga som är till direkt nytta och fria från dråp eller lemlästning, behärskad explosionsenergi, och blir alltså i själva verket detsamma som "smekningar".
      Antingen vi känner brisens svalka mot vår kind en varm sommardag eller vi färdas i en flygmaskin över kontinenter och hav, kan det endast ske i kraft av bunden eller behärskad explosionsenergi.
      Med bunden explosionsenergi förstås här en för den jordiska människan behaglig anpassning av denna energis utlösning, så att den inte blir lemlästande eller brutal, utan i stället välgörande och nyttig. Brisen och flygmaskinen blir alltså, i de fall då de är direkt välgörande och nyttiga för människan, identiska med "smekningar". Detsamma gäller naturligtvis alla andra företeelser i det dagliga livet som på samma sätt tjänar människan eller de levande väsendena. Efter hand som explosionsenergin således blir bunden av logik och känsla, blir tillvaron full av "smekningar". Då det riktiga människoriket är baserat på denna fullständiga, logiska behärskning av explosionsenergin till förmån för direkt behagsskapelse för de levande väsendena, blir det dagliga livets detaljer i detta rike helt identiska med "smekningar". Och den tredje grundenergins zon kan därför med rätta kallas "kärlekens rike".