363. Vi har nu sett att det riktiga människoriket efter hand kommer att skilja sig mycket från det jordiska. Dess utveckling går i riktning mot ett tillstånd som blir allt mindre fysiskt vad gäller såväl kroppsbyggnaden som framträdandet i övrigt. Men med detta nya tillstånd har redan ett ännu högre liggande väsenstillstånd börjat avslöjas. Liksom det riktiga människoriket började göra sig märkbart i djurets eller den jordiska människans tillstånd, börjar ett ännu högre rike göra sig märkbart i den riktiga människans tillstånd under den senare hälften av detta väsens spiralzon. Eftersom "intelligensenergin", som symbolen visar, kulminerar i detta rike, har jag kallat det för "visdomsriket". Och vi har härmed nått fram till en zon, där den fysiska världen börjar tona bort bakom oss. I detta spiralens fjärde rike är all materia bländande intellektualitet. De grövsta eller mest förtätade materierna här är de "fysiska tankarna". Vi är nu i en värld där till och med luften har upphört att vara vår näring och väsendets näringskälla uteslutande utgörs av ren tankemateria, kompletterad med en omätlig kärleksatmosfär – en oundviklig följd av den totala uppfyllelsen av livslagarna, som absolut är det enda förhärskande här i intellektualitetens hemvist och kulminationszon.
      Väsendenas manifestationskroppar hålls här samman enbart genom medveten tankekoncentration. De "materialiseras" och formas uteslutande efter de givna situationer i vilka de ska tjäna sitt upphov, och "dematerialiseras" eller upplöses så snart dessa situationer är förbi.
      Väsendet är alltså här så frigjort från materien eller är denna så överlägsen, att det tidigare nämnda "synliggörandet" och "osynliggörandet" inte bara är en huvudfaktor i väsendets tillvaro, den är dessutom blott en viljeakt. Att "visa" sig för sina vänner, är här inte något tungt och besvärligt som i den fysiska världen, där väsendet ibland måste föra sin fysiska kropp, som är en tung, förtätad materiemassa, över land och hav tusentals mil bort till den plats där det ska visa sig personligen. Här i intellektualitetens hemvist existerar inga avstånd, och det finns därför heller ingenting som heter "att resa". Väsendets manifestationskropp "materialiseras" helt enkelt eller synliggörs i intresseögonblicket till följd av väsendets önskan eller vilja, och till gagn för tankeutbytet mellan det självt och den eller dem som det vill korrespondera med.
      När den jordiska människan personligen ska visa sig för ett annat väsen, måste hon vanligtvis befinna sig på samma plats som detta väsen och måste därför förflytta sin kropp till platsen i fråga. Något sådant gäller inte för "visdomsväsendet". I detta väsens värld är som nämnts alla avstånd avlägsnade, och väsendena befinner sig således på sätt och vis i "samma rum". De behöver därför inte "resa" för att "visa sig personligen" för varandra. De behöver däremot "komma på samma våglängd", vilket i detta fall betyder att uppnå en viss sympatisk mental kontakt. Detta sker genom en tankekoncentration eller en viss bestämd viljeakt, varvid väsendena blir synliga för varandra, kan höra, se och känna varandra, helt oberoende av avstånd. Väsendenas framträdanden för varandra är alltså här inte baserade på en avståndsförvandling såsom i den fysiska världen, utan i stället på en tillståndsförvandling.