365. I "visdomsriket" och påföljande rike är materien således av en sådan konsistens, att den tar form alltefter väsendenas koncentrerade önskningar eller begär. Man förstår därför hur fullkomligt det är att den dräpande energin här är så föga framträdande, och att väsendena i den fysiska världen måste lära sig tänka fullkomligt, så att detta fullkomliga tänkande ska kunna utvecklas till automatfunktion eller "C-vetande" innan väsendena blir hemmahörande invånare i dessa himmelska världar. Tänk, om samma makt eller medvetandemässiga överlägsenhet över materien som här är dominerande, också vore rådande i djurriket eller den jordiska människans hemvistzon. Tänk, hur gudomligt ordnat det är att hatets och egoismens söner är placerade i en zon, där materien endast indirekt och mycket motsträvigt och besvärligt kan omformas av individens tanke. Tänk, så väl att mordtankarna i så stor utsträckning först måste bearbetas i sten och stål innan de drabbar kött och blod, och att väsendets hela framträdande såväl i luften som på land och hav är betingat av ett atmosfäriskt tryck. Inte underligt att väsendet här måste "slita för sitt bröd i sitt anletes svett". Detta uppfattar väsendet självt som en "förbannelse", men i den gudomliga världsordningen är det en välsignelse. Tänk, om det hatande, dräpande och självtillbedjande väsendet inte befann sig i dessa fasta materier, utan levde under frigjorda livsformer där materien lystrar direkt till tanken på samma sätt som i "visdomsriket", vad skulle inte då kunna ske? Hatets hela repertoar av onda önskningar över en fiende skulle alltså kunna utlösas enbart genom en tankekoncentration. Den i koncentrationen överlägsna hämnaren skulle kunna påtvinga en underlägsen fiende hela resultatet av sin uppfinningsrikedom vad gäller raffinerad hämnd. Han skulle till exempel kunna tvinga motståndaren att leva ett liv i spetälska, hålla hans ansikte i ständig vanställdhet, förstöra hans organism så snart den blev materialiserad eller synliggjord. Ja, allt som en raffinerad hämnare kan tänka ut eller uppfinna av onda anslag mot en fiende, men som på grund av materiens fasthet omöjligt kan manifesteras praktiskt här i den jordiska världen, skulle alltså vara möjligt, om just denna fasthet inte existerade.
      Allt som över huvud taget kunde tänkas av brutalitet och lemlästning skulle man således kunna plåga sin underlägsna fiende med utan några som helst handgripliga åtgärder, endast genom sin egen tankekraft. Och den fysiska uppehållszonen skulle bli så obeskrivligt mörk och trist, att i jämförelse med den skulle den nuvarande dödsdansen på de jordiska slagfälten, mitt bland bombexplosioner, kulregn, granatskräck, sårades och lemlästades hjärtskärande skrin och dödsrosslingar, framstå som en högst eftertraktad paradisisk upplevelse.
      Inte underligt att vägen ut ur de tunga materiernas zon endast går genom utvecklingen av kärlek till nästan. Så länge väsendet är farligt för sin omgivning, måste det förbli under de tunga materiernas ok. De fasta materierna är livets tvångströja. När väsendet blir osjälviskt, öppnar sig "tvångströjan", väsendet blir frigjort, materien lystrar älskvärt och direkt, och det verkliga livet börjar öppna sina portar för den hänförde gudasonen.