411. Men detta rike är inte något "dödens rike". Det är tvärtom det mest fundamentala uttrycket för den yttersta konsekvensen av de levande väsendenas hela livsfunktion genom en spirals omätliga tid och rum. Det är riktigt att denna konsekvens för den rent fysiska förnimmelsen inte uttrycker något vaket dagsmedvetet upphov bakom sig, eftersom alla rörelser eller funktioner i "mineralriket" uppträder självständigt, men detta är ju inte något bevis för att dessa funktioner inte är "livsyttringar". Hela den mänskliga organismen, liksom alla andra levande väsens kroppar, är ju så att säga enbart uppbyggda genom självständiga funktioner, det vill säga funktioner som ligger utanför individens nuvarande dagsmedvetna vilja eller kunnande.
      Då dessa funktioner i allra högsta grad är uttryck för logik, vilket åter är detsamma som ändamålsenlighet, och denna i sin tur omöjligt kan existera på annan grund än begäret att uppnå det mål som den ska leda till, är det därmed ett faktum att funktionerna eller rörelserna i "mineralriket" är "livsyttringar", eftersom ett begär uteslutande kan existera som en egenskap hos ett levande väsen. "Döda" ting kan inte begära något. "Mineralrikets" omätliga energimassor är således alla planmässiga, de uppfyller vissa syften. Men vem är upphov till dessa syften? De jordiska väsendena kan det inte vara. Det är således tydligt att dessa syften inte har sitt upphov bland de väsen som framträder i kött och blod. Men vi har också här i analyseringen av spiralens zoner sett, att det levande väsendet i sig självt är herre över alla spiralens energier och därigenom kan skapa sig upplevelser av liv eller tillvaro i var och en av spiralens särskilda energizoner, och just därigenom bevisar det sin odödlighet.
      Då denna tillvaro eller detta odödliga liv omöjligt kan existera annat än i form av en treenig analys, eller tre speciella principers manifestation som en oskiljbar enhet, nämligen det jag har betecknat som "A-vetande", "B-vetande" och "C-vetande", alltså vaket dagsmedvetet tänkande respektive detta tänkandes omsättning i realistisk handling, samt denna handlings återupprepning till vanemedvetande, har vi här lösningen på de "livlösa" materiernas gåta. Det mystiska "något" som vi kallar livet har alltså tre former att visa sig i. Antingen existerar det som ett väsens tankar eller som dess medvetna manifestationer, eller som dess omedvetna vane- eller automatfunktioner. Vi står här alltså inför de funktioner som är närvarande i väsendenas organismer överallt i naturen, och det är således dessa automatfunktioner som gör sig gällande överallt i "mineralriket". Sådana automatfunktioner kan aldrig någonsin ha blivit till utan att dessförinnan ha existerat som vanefunktioner. Och då dessa inte heller kan ha blivit till annat än i kraft av tidigare existerande, vaket medvetna viljefunktioner, blir alla "mineralrikets" funktioner identiska med medvetandefunktioner och är således ovedersägliga "livsyttringar".