Martinus: Livets Bog, del 2, st 416

416. Rättfärdighet är ju detsamma som uppfyllelse av livslagarna. Men hur skulle det kunna finnas rättfärdighet i en värld, vars mänsklighet inte känner livslagarna, utan endast ser "döden" i den ocean av detaljer eller skapelseprocesser som ligger utanför dess förmåga att förstå, trots att dessa processer uppenbarar minst lika hög logik eller ändamålsenlighet som den mänskligheten själv måste praktisera för att kunna skapa logiskt och fullkomligt. Denna mänsklighets moraliska begrepp och företeelser måste därigenom med nödvändighet komma att baseras på tillbedjan av overkligheten. Men väsendena ser det inte. De ser bara "döden" eller "livlösheten" i allt och är därför rädda för detta i själva verket illusoriska tillstånd. Hela deras idealism och moral tar ju sikte på att forma ett sätt att vara eller en handel och vandel, som i sig själv ska vara ett skydd mot denna "tillintetgörelse" eller "död". Men när mänsklighetens handel och vandel således tar sikte på att uppfylla lagar och betingelser som i själva verket endast representerar inbillning eller övertro, kan ju denna uppfyllelse endast existera som en enda stor skriande orättfärdighet mot den verkliga världsbilden och dess upphov, Försynen eller Gudomen. Då de levande väsendena på sätt och vis är identiska med Gudomen, betyder detta alltså att den jordiska mänsklighetens okunnighet om den verkliga världsbilden bringar denna mänsklighet att leva i ett enda stort utövande av "orättfärdighet" mot sig själv. Det är inför denna "orättfärdighet" som "domedagen" kommer som en välgörande befrielse.

Symbol nr 9

Grundenergiernas kombination

Föregående

Nästa