417. Med "domedagen" menas ju i detta fall en tidsperiod, under vilken "dom avkunnas" över människornas handlingar eller uppträdande. "Avkunnandet" sker i form av alla de lidanden som den felaktiga uppfattningen av världsbilden och livslagarna och därmed förbundna felaktiga manifestationer eller beteenden fört med sig. "Av skadan blir man vis." Människorna blir genom lidandena i sina många jordeliv visare och visare och kommer slutligen till insikt om sitt eget beteendes disharmoni med de lagar som bildar grunden för frid och harmoni, och därmed för lyckan i varje väsens öde. Och med denna insikt blir de kvalificerade att acceptera "domedagens" absoluta "dom" över deras huvuden. Men denna "dom" är inte någon dödsdom. Den är tvärtom ett annat slags dom som får kärleken och därmed livet och glädjen att spira fram med utomordentlig styrka. Denna "dom" är i själva verket detsamma som vad mänskligheten förebådats och utlovats under begreppet "den heliga anden". "Den heliga anden" åter är detsamma som den högsta visdomen, det vill säga Gudomens egen absoluta insikt i själva livet eller tillvaron. En högre vetenskap än denna existerar således inte. Med "domedagen" tilldelas alltså människorna denna visdom. Dess inträngande i hjärna och hjärta och den åtföljande högintellektualiteten är de utlovade "nya himlarna". Denna högintellektualitets hundraprocentigt praktiska kärleksmanifestation, omskapad till vanemedvetande eller automatfunktion i väsendenas sätt att vara, är den utlovade "nya jorden".