430. Här måste man alltså förstå, att de sexuella krafterna utgör mer av individens mentalitet eller medvetande än just det som framträder i form av den allmänna erotiken, förälskelsen och parningen för artens fortbestånd eller förökning. Denna form av sexuella krafter representerar ju endast de av den samlade sexualitetens energier som har blivit till vanemedvetande, talang eller automatfunktion för organismskapelse eller fortplantning, dock delvis med viljekontroll. Men de sexuella krafterna utgör en långt större skala än den som representerar fortplantningen; de utgör i själva verket allt som över huvud taget existerar av värme i organismens kött och blod. Denna värme är, som vi redan vet från tidigare analyser, identisk med "tyngdenergin". Varje form av beröring mellan denna energi och de övriga energierna är i själva verket detsamma som sexualitet och kommer också i enlighet härmed att senare i Livets Bog beskrivas som "den högsta elden".
      "Tyngdenergin" är explosiv till sin natur, vilket innebär att dess kraft är "utåtgående", i motsats till "känsloenergin" vars kraft är "inåtgående". Det är dessa två egenskaper som ligger till grund för att värme verkar utvidgande, medan köld verkar sammandragande. Därför utlöses reaktionen av dessa två energiarters möte med varandra oundvikligen i explosion så länge "tyngdenergin" har övertaget, och i en absolut förtätning, förstening eller kristallisering när "känsloenergin" överväger. När man nu vet att jaget i spiralen utvecklingsmässigt rör sig från "salighetsriket" fram genom "instinktenergin" och "tyngdenergin" och vidare till "känsloenergin", och när man från symbol nr 9 känner dessa energiers manifestationszoner, är det inte svårt att förstå att jaget i sin utvecklingsrörelse just måste komma till ett ställe eller en zon i spiralen, där "känsloenergin" ännu inte är särskilt starkt framträdande i förhållande till "tyngdenergin". Följden måste då bli att denna sistnämnda energi här har det fullständiga övertaget, vilket åter betyder att denna zon därför måste bli en zon av eld eller lågor. En sådan zon representeras av solarna eller av alla de himlakroppar som existerar i eldtillstånd.
      Men då jaget ju rör sig vidare på sin spiralvandring, måste det lika oundvikligen komma till en zon, där "tyngdenergin" är på väg att övervinnas av "känsloenergin". På detta stadium måste det nödvändigtvis förekomma situationer där "känsloenergin" har övertaget, och situationer där "tyngdenergin" har övertaget, och där det följaktligen blir växelvis lugn och explosioner i tillvaron. Den ännu bara delvis tillräckliga "känsloenergin" kan ju inte helt hålla "tyngdenergin" stången. Men efter hand fortsätter jagets utvecklingsvandring allt längre. "Känsloenergin" tilltar, och därigenom blir "tyngdenergin" i motsvarande grad mer och mer bunden. Explosionerna blir mindre och mindre, vilket i själva verket innebär att de alltmer kommer in under jagets kontroll, blir viljebundna och till sist tagna i det vakna dagsmedvetandets tjänst. I makrokosmos representeras en sådan zon av de himlakroppar vi benämner "döende solar", och i jordmänniskospiralen eller mellankosmos representeras den av de väsen som befordrar "den dräpande principen". Allt utan undantag som innefattas i "att dräpa" är nämligen identiskt med viljeledd "tyngdenergi".