431. De animaliska väsendena är alltså uttryck för jag som nått så långt i utvecklingen, att de kommit ut ur den direkta eldzonen. De har nått så långt att de kan behärska elden med "känsloenergin". Hela deras köttsliga organism upprätthålls ju endast i kraft av en viss bestämd jämviktsspänning mellan "tyngd-" och "känsloenergi". Denna spänning kommer till direkt uttryck i det vi kallar väsendets "normaltemperatur". Angående skillnaderna i denna "normaltemperatur" måste vi här hänvisa till senare specialanalyser i Livets Bog. Här ska vi bara nämna, att det är på grund av denna spänning som individen kan utnyttja de två motsatta energiarterna i sin dagliga manifestation eller tillvaro. Att individen över huvud taget kan lyfta sin hand eller flytta sin fot, beror uteslutande på viljans inverkan på det nämnda spänningsförhållandet, som därigenom förrycks åt en av sidorna, antingen till förmån för "tyngdenergin" eller för "känsloenergin", och därigenom uppstår den obalans som vi kallar "rörelse". Denna princip gör sig gällande i varje fysisk situation. Det kan över huvud taget inte existera någon form av manövrering med den fysiska organismen utan att det skapats en obalans mellan "tyngdenergi" och "känsloenergi". Alla organismfunktioner, kort sagt absolut alla rörelser i universum, är en obalans mellan dessa två energier.
      Det är naturligtvis givet att detta laborerande med "tyngdenergin" med hjälp av "känsloenergin" är mycket primitivt i jagens första spiralzoner. Här upprätthålls det ju endast genom automatfunktionen, som fortplantats från en tidigare spiral (mineral- och växttillvaron). Att detta laborerande nödvändigtvis efter hand måste bli alltmer fullkomligt, ja, till slut måste bli ett helt konstverk, är naturligtvis givet med avseende på jagets eviga struktur, dess växande förmåga att i sin process med eld och köld ta de andra stora grundenergierna eller kraftkällorna till hjälp: "intelligensen", "intuitionen" och "minnet".