435. Innan vi lämnar den stora kosmiska analys som denna symbolskildring eller tolkning av spiralens grundenergier utgör, ska vi betrakta denna stora generalanalys i förhållande till den jordiska vetenskapen. Som tidigare nämnts, känner denna vetenskap endast till en tredjedel av spiralens område, medan de två andra tredjedelarna ju är av en natur som ännu ligger utanför den vanliga jordmänskliga förnimmelseförmågan. Detaljerna i dessa två tredjedelar kan vi därför inte finna i denna vetenskaps analyser. Då de realiteter som finns inom den kända tredjedelen av livets område eller spiralen, existerar i ett absolut oskiljbart samarbete med de realiteter som finns inom de två okända tredjedelarna av spiralen, är det givet att väsendenas eget liv och dess lagar måste vara ett ännu olöst mysterium inom den jordiska vetenskapen.
      Om livets kretslopp eller själva tillvarons struktur vore till exempel ett träd, skulle jordmänniskornas vetande endast sträcka sig till detaljer i trädets blad. Grenar, stam och rot skulle ligga helt utanför deras kunskaper. Ja, de skulle kanske till och med skratta, om någon kom och berättade för dessa små "bladväsen" att bladen fick näring och stöd genom något som hette grenar, och att dessa i sin tur var utlöpare från en gemensam stam, vilken var rotfäst i en stor gemensam näringskälla: jorden. De skulle bedöma ett sådant påstående som övertro, som ovetenskapligt. Ja, de skulle hävda att det helt saknade matematiskt underlag. Att det är deras eget så högt skattade matematiska vetande som, kosmiskt sett, är utan matematik och därför i motsvarande grad är bristfälligt, kan de ännu inte alls erkänna eller förstå. De vet ännu inte, att ingen som helst analys i tillvaron kan vara hundraprocentigt matematisk, så länge dess facit inte visar dess hundraprocentigt oumbärliga plats i själva livets kretslopp. De små "bladmännen" i trädets blad betraktade alltså sin vetenskap som "matematisk" och var tillfredsställda med detta vetande. Allt annat som kunde komma fram måste vara övertro eller fantasi. Men då detta vetande inte alls lämnar någon förklaring angående bladens plats på grenarna, och grenarnas plats på stammen, och stammens rotfäste i jorden, och jordens kretslopp i rymden, och denna rymd som medvetande för livets, tidens och rummets herre, och denne herres identitet återfunnen i individens eller det levande väsendets eget kött och blod, eget jag, eget medvetande och vilja, så saknar detta vetande allt som kan berättiga att det kallas "matematik".
      En analys kan således vara matematisk först när dess slutfacit blir identiska med dess begynnelsefacit i ett nytt kretslopp. Den matematik som de små "bladmännen", det vill säga den moderna vetenskapen, lär ut, är alltså i själva verket bara en "lokal" matematik. Den lägger endast vikt vid ett vetande på allmänna materiella områden inom den dagliga tillvarons fysiska materier och detaljer. Vetenskapens läror om världsalltets lagar har ingenting alls med matematik att göra, så länge de inte innehåller en serie facit som tar hänsyn till ett helt kretslopp. All skapelse eller energimanifestation i världen kan endast existera som kretslopp. Och världsalltet eller själva livet är således också ett kretslopp. En världsbild som endast uttrycks i mått och siffror, i kilo och pund, i våglängder och hastigheter, är inte någon matematisk världsbild. Sådana facit kan inte i något fall vara uttryck för helheten. De viktigaste facit saknas, nämligen de som utgör eviga "livsyttringar", det vill säga facit som är uttryck eller bevis för en "skapare" bakom "det skapade".
      Den nuvarande så kallade vetenskapliga världsbilden saknar varje uttryck för ett verkligt "levande något" bakom rörelserna, bakom naturens logik och den åtföljande underbara skapelsen, manifestationen eller uppenbarelsen. Den är lika lite matematiskt fulländad, lika ologisk, som ett påstående som går ut på att en stol eller ett bord har skapat sig själv utan en snickare. Ja, en världsbild vars matematik inte med nödvändighet fordrar en gudom, "ett levande något" bakom formerna, är inte alls någon världsbild, långt mindre någon vetenskap. Den har ingenting med logik eller matematik att göra. Den är i sig själv analog med den övertro hos våra förfäder som gick ut på att allsköns smådjur, ohyra och dylikt uppstod ur smuts. Ett världsallt med levande, tänkande och arbetande väsen kan omöjligt vara matematiskt analyserat, så länge analyserna inte representerar annat än döda materiers vikt och yttre företeelser, och således inte på något område uttrycker själva "det levande" och dess oförgänglighet.
      Varje analys måste således, för att vara matematisk, uttrycka ett helt kretslopps analys. Och det är just ett sådant kretslopps analys som vi har fått här genom spiralanalyseringen. Vår beskrivning av symbol nr 9 har varit en analys som är hundraprocentigt matematisk. Den är inte en bild av en bråkdel eller ett brottstycke av en helhet, utan en bild av själva helheten. Vi såg grundenergiernas utgångspunkter, vi följde deras banor genom hela deras manifestationszoner och såg deras slut, liksom vi åter såg detta slut vara identiskt med den utlösande orsaken till en ny manifestationszon, och därmed bevittnade vi dessa grundenergiers plats i själva evigheten, varigenom vår analys inte bara blev matematisk, utan även blev identisk med vad vi kallar "kosmisk". Vi såg dessa energiers kosmiska identitet som ett evighetsspel, det vill säga ett evigt existerande arbetande led i själva världsstrukturen. Att kunna dokumentera ett tings analys på detta sätt, är matematik. Den verkliga matematiken är således detsamma som "kosmisk analysering". Men i den dagliga tillvaron blir alltså begreppet "matematik" mycket ofta missbrukat. Många av de analyser som lärs ut under begreppet "matematik" har alls ingenting med "kosmisk analys" att göra, eftersom de i själva verket saknar "både huvud och svans", vilket innebär att man varken har reda på tingets ursprung eller dess fortsättning efter den fysiska undergången. Det framträder alltså inte i sin analys som ett evighetsspel. Dess beröring med krafternas eviga fortbestånd har man inte gett något uttryck för. Och analysen måste därför falla till marken likt en dagslända. Den utgör blott en timlig uppfattning. Men timliga uppfattningar kan aldrig i något som helst fall vara uttryck för hela sanningen. Ja, i verkligheten finns det absolut ingenting som är vad det fysiskt ser ut att vara. Inga timliga analyser kan därför existera som rättmätiga matematiska eller kosmiska analyser, i synnerhet som det i inget enda fall finns något problem eller något ting som inte har sin orsak i något föregående och kommer att verka in i eller prägla något efterföljande. Ju mer man känner till detta föregående och efterföljande, desto mer fundamental eller sann och därmed matematisk blir tingens analys, för att slutligen nå den verkliga identiteten som hundraprocentig sanning eller framträda som en "kosmisk analys", när analyseringen belyser så många fält att början och slut på det som analyseras i princip blir identiska, varigenom analysen fullkomligt täcker energiernas kretslopp.