Martinus: Livets Bog, del 2, st 438

438. De gängse romaner, skådespel, filmer och sagor som enbart är uttryck för lovprisning av hjälten och bestraffning av skurken, är således i allra högsta grad ofullkomliga och osanna bilder av livet. Visserligen utgör de kulturfaktorer, men de inspirerar inte till att acceptera Jesu förmaningar, utan är tvärtom i allra högsta grad stimulerande för vägfararna till Valhall. Genom att dessa kulturfaktorer ännu under 1900-talet helt representerar detta "hjältehems" fornnordiska begrepp om ära, utgör de stimulerande impulser för hjältedyrkan och straffmentalitet enligt den maktprincip som sedan länge översköljer världen likt en flodvåg av blodbesudling, lemlästning, utplundring, förtryck, förnedring, hån och terror under täckmantel av det forntida hedersbegreppet "krig". Ja, "hjälte- och straffmoralen" från "Valhall" är med dominerande övervikt sådd i den jordmån som vi kallar den jordiska mänskligheten. Och varje skörd måste vara ett resultat av det som är sått. En sådd av lidande och straff måste ge lidande och straff till skörd. Vill man ha lycka och kärlek, måste man så lycka och kärlek. En roman, en lära eller en vetenskap som inte visar detta, utgör en analys som inte har något med matematik eller verklighet att göra.
Och liksom en roman eller en lära är en ovetenskaplig analys så länge den inte har förenat skurken och hjälten med varandra i sympati och kärlek, och därmed belyst hela kretsloppet eller visat hur energierna uppnått jämvikt eller kontakt med de energier som existerar före och efter det analyserade tingets fysiska fortbestånd, så är också varje bild av själva tillvaron eller världsalltet en ovetenskaplig analys som saknar matematik så länge den inte uppvisar det kretslopp som vi demonstrerat här i symbol nr 9. I denna analys har vi sett varje energiimpuls i sitt fulla kretslopp. Vi har sett att dess slut är början till ett nytt kretslopp som ständigt fortsätter, varvid vi sett den vara i harmoni med evigheten eller i kontakt med värdenas eviga fortbestånd. Allt som är till, måste ständigt fortsätta att vara till. Något kan inte bli till intet, liksom intet inte heller kan bli till något.

Symbol nr 9

Grundenergiernas kombination

Föregående

Nästa