448. Allt som finns i väsendenas medvetande under beteckningen "instinkt" är således i själva verket en sista rest av det "kosmiska medvetande" som hör hemma i den föregående spiralens sista zoner. Med väsendenas utgång ur "salighetsriket" har denna medvetandeform lämnat väsendenas dagsmedvetande. Då väsendena är starkt upptagna av den extasenergi som de i "salighetsriket" utvecklar genom sin koncentration på och starka längtan till primitivitet, blir det "kosmiska medvetandet" här helt ställt i skuggan. Och det finns därför hos väsendena på detta stadium inga krafter som är så starka, att de kan upprätthålla denna medvetandeform i de begynnande nya organismerna i den nya spiralens inledande zoner. Endast det som har blivit till fundamentalt "C-vetande" eller automatfunktion överlever denna väsendenas marsch genom spiralens första zoner och upplever liksom en liten renässans i väsendenas medvetande i de stadier där dessa nått så långt i utvecklingen, att de börjar ta mänsklig gestalt, eller med andra ord, de stadier, i vilka de börjar upptäcka sig själva som åtskilda från omgivningen. Med denna upptäckt börjar jaget uppfatta sig självt som ett levande väsen. Innan denna upptäckt hade det i själva verket ingen aning om sin egen existens. Det är denna medvetandeform, där kännedomen om det egna väsendet ännu inte finns, som utgör "djurets" renodlade medvetande.