451. Det är i och med denna upptäckt och i kraft av samma organisms mer framskridna utveckling, och den därmed förbundna begynnande utvecklingen av "jagmedvetandet" eller de själsliga förmågorna, som det i väsendet döende "kosmiska medvetandet" på nytt flammar upp i ett slags sista krampryckning.
      För det avtagande "kosmiska medvetandet" finns det något större uttrycksmöjligheter i detta begynnande späda "jagmedvetande" än i det primitiva allmänna djurmedvetandet. Detta "kosmiska medvetande" får således här, i form av "instinkt", en renässans.
      Att "instinkten" utgör det medfödda "kosmiska medvetandet" från den föregående spiralens intellektuella zoner, visar sig också genom att väsendet, som tidigare nämnts, i förhållande till den yttre världen och de därmed förbundna detaljerna eller företeelserna i princip har samma inställning som det längre fram i spiralen framträdande "kosmiskt medvetna" väsendet. Det ser alla dessa detaljer och företeelser som "livsyttringar". Denna inställning är helt automatisk och visar sig därigenom vara "C-vetande", vilket återigen endast kan existera som resultat av ett tidigare dagsmedvetet tänkande.
      Detta forna "kosmiska medvetande" i form av "instinkt" gör sig gällande genom den långa raden av utdöda naturmänniskoarter och ända upp till de nu levande mest primitiva jordmänniskorna, ja, ända fram till och djupt in i de så kallade civiliserade folkslagen. Allt som innefattas i begreppet religiositet får således kraft från detta tillstånd i vederbörande väsens medvetande. Alla trosformer och på dessa baserade sekter och samfund vilar också uteslutande på ett fundament av detta forna, men nu omedvetna "kosmiska medvetande". Och det är detta omedvetna tillstånd som är orsaken till att de religiösa och andliga företeelserna endast kan bli en trossak. Denna trossak är alltså riktig i princip, så länge den låter väsendena se alla detaljer eller kort sagt alla rörelser i tillvaron som "livsyttringar" eller se naturkrafterna som uttryck för mäktiga överfysiska väsen, såsom "gudar" eller en "gudom", en "försyn". Så länge väsendet ännu fullt och fast "tror" på sådana väsens existens, står det alltjämt under inflytande av sitt tidigare "kosmiska medvetande", ja, är principiellt analogt med väsendena på andra sidan "den stora födelsen", blott med den skillnaden att dessa är "dagsmedvetna" i de högre företeelserna, medan det förstnämnda väsendet endast är "troende".