458. Det är denna höga idealtillvaro som är världsåterlösningens eller de humana religionernas stora framtidsmål. Men som vi redan påpekat, är dessa humana krafter eller sympatianlag hos den vanliga jordmänniskan ännu i sin späda begynnelse, medan de brutala dråp- eller ödeläggelsekrafterna däremot är uråldrigt vanemedvetande hos detta väsen. De humana krafterna eller sympatikrafterna i väsendet är därför ännu närmast bara "A-vetande", det vill säga teoretiskt eller dagsmedvetet vetande, som i praktisk handling ännu baserar sig på rent dagsmedveten viljeutlösning. De har ännu inte i nämnvärd utsträckning blivit till självständig vanefunktion eller "C-vetande", som i givna situationer utlöser sig automatiskt, vilket är fallet med de mörka anlagen, raseriet eller hetsigheten. De ljusa krafterna måste därför ännu i stor utsträckning existera som hjärnfunktion eller rent dagsmedveten viljefunktion, och är alltså som naturliga anlag betraktade ännu mycket ofärdiga. Det blir därför hos väsendet en väsentlig olikhet mellan impulserna att utlösa de djuriska eller mörka krafterna och impulserna att utlösa de verkligt humana och mänskliga tendenserna eller sympatianlagen. I det första fallet utlöses krafterna i de givna situationerna automatiskt och orsakar i värsta fall, till exempel vid hetsighet eller raserianfall, en fullständig förlamning av de intellektuella eller humana krafterna i väsendet. Vore det inte på det sättet, skulle det inte finnas något i världen som heter "ånger" och "beklagande". Varje människa ångrar i regel sitt under hetsighet manifesterade, obehärskade uppträdande och de påföljande verkningarna. Man säger om en sådan människa att hon "inte var sig själv" i detta tillstånd. Men denna uppfattning är inte riktig. Hon var sig själv, men hon framträdde ett ögonblick i sin uråldriga hundraprocentigt djuriska vanefunktion, alltså ett tillstånd som hon varit "sig själv" i under omätliga tidsrymder.
      Att hennes medväsen inte desto mindre säger att hon "inte var sig själv", beror bara på att detta djuriska tillstånd inte är permanent hos henne, utan hon har också ett intelligensmässigt vaket, dagsmedvetet, behärskat uppträdande, i vilket tillstånd hon av medväsendena just betraktas såsom varande "sig själv".