470. Men den vanliga jordiska människan ser inte tillvaron i ett sådant ljus. Hon kan ännu inte överblicka det rent fysiska. Hon ser bara det yttre fysiska hos sig själv och omgivningen, och får därigenom endast en mycket bristfällig inblick i såväl sin egen som omgivningens absoluta natur. Hon ser inte tingens gemensamma identitet eller släktskap. Hon betraktar alla krafter utanför sin egen och djurens värld som "döda naturkrafter". Hela detta omätliga världsallt med dess gigantiska kraftcentrum, solar och stjärnhopar, planeter och andra himlakroppar, är således för henne livlösa rörelser, inför vilka endast de vegetabiliska och animaliska krafterna framstår som accepterade uttryck för liv. Sannerligen i högsta grad en tillbedjan av döden i stället för livet. Skulle den oräkneliga härskaran av klot och himlakroppar, solar och stjärnhopar, dessa genom miljoner och åter miljoner år lysande och gnistrande giganter, ha till ögonvittne endast den lilla skara väsen som vi kallar "jordmänniskor"? Vad betyder två miljarder själar, när de tillsammans inte representerar en större manifestation av liv än som kan rymmas på ett klot som i denna omätliga ocean av krafter försvinner likt en liten osynlig mikrob? Kan det vara logiskt att universums Herre, det vill säga allt liv i universum, bara seglar omkring i denna gigantiska skapelse på ett litet dammkorn? Liknar det inte storhetsvansinne när "dammkornets" invånare tror sig utgöra de enda levande väsendena i universum eller världsalltet?
      Men denna uppfattning är begriplig och förlåtlig när man vet, att det "kosmiska medvetandets" latenta zon har sin domän inom jordmänsklighetens mentala område. Att man här befinner sig så långt bort som möjligt från förnimmelsemässig kontakt eller beröring med de allra högsta krafterna, måste oundvikligen bringa individens kosmiska förmågor och anlag till vila. Det är därför en självklar sak, kosmiskt sett, att väsendet i detta tillstånd måste vara i allra högsta grad irreligiöst eller materialistiskt, befinna sig i spiralens vinter- eller nattzon och vara primitivt eller ointellektuellt.
      Men lika säkert som att växtens grodd om våren åter börjar framträda, lika säkert kommer också alla väsendets groddar eller anlag för kosmiskt liv och medvetande att orubbligt, efter dess vintriga eller materialistiska tillstånd i spiralen, att börja spira igen.