477. Och här står vi inför flockbildningen i dess allra nyaste eller mest framskridna uttryck. Föreningar, såväl fackliga som politiska, såväl religiösa som affärsmässiga, representerar var och en sin speciella flock. Varje sådan flock hålls samman av sina individers gemensamma dragning till en viss idé. Eftersom idé är detsamma som tanke, blir alla sådana flockbildningar uttryck för manifestation av tanke. Denna tanke är således det samlande och bindande elementet i flocken, som blir fullständigt genomsyrad och präglad av den. Detta betyder i sin tur att varje sådan flock får sitt speciella verkningssätt gentemot omgivningen. Den får ett speciellt slag av energiutlösning. Den representerar en speciell form av rörelse, vilken åter karakteriseras som en egenskap. En sådan flock, förening eller sammanslutning uppenbarar här för oss synliggörandet eller den allra högsta analysen av begreppet "ämne" eller "materia". Det är absolut ingen principiell skillnad mellan denna "materia" och den realitet som vi annars brukar uppfatta under detta begrepp. Att vi likväl inte uppfattar föreningar eller sammanslutningar som "materia", beror i själva verket bara på ett "kosmiskt perspektivförhållande". När vi inte uppfattar att de sammanslutna manifestationsenergier eller rörelsearter som vi i förbindelse med våra likasinnade medväsen representerar, utgör "materia", är det endast därför att vi har denna "materia" så nära inpå oss som vi ser den i alla dess grunddetaljer, vilket ju är motsatsen till vad som är fallet med det vi annars kallar "ämne" eller "materia". Denna sistnämnda materia har vi på ett så kolossalt kosmiskt eller mentalt avstånd från vår förnimmelseförmåga, att det är omöjligt för oss att med det vanliga fysiska dagsmedvetandet uppfatta dess absolut grundläggande detaljer. Till följd av det omätliga "kosmiska avståndet" från våra fysiska sinnen blir grunddetaljerna här helt mikroskopiska och försvinner som sådana helt bortom vår fysiska förnimmelseförmågas räckvidd. Det vi därför ser av denna materia är enbart dess kollektiva framträdande, det vill säga ytan av dess helhet. Vi ser med andra ord bara "flocken" men inte de enskilda individerna och deras speciella privata tillvaro, såsom fallet är med den "materia" i vilken vi själva utgör enheter.