481. Denna "mellankosmiska materia" skiljer sig alltså i princip inte från de realiteter som vi annars brukar kalla "materia". Med analysen av "mellankosmisk materia" har vi därför fått analysen av alla andra former av "materia" i världsalltet. Dessa har nämligen exakt samma analys. De är levande väsens sammanslutningskategorier baserade på gemensamma önskningar eller begär.
      Att jordmänniskorna inte är vana att uppfatta de kända materierna eller ämnena på detta sätt, beror alltså på ett "kosmiskt perspektivförhållande". De har dessa ämnen på ett så långt "kosmiskt avstånd", att de inte ser lokaldetaljerna och följaktligen inte heller de levande väsendenas framträdande i eller bakom ämnena. Dessa ämnen eller materier framträder därför för jordmänniskorna som "individlösa" och uppfattas som "död" materia. Och som sådan har de under århundradenas lopp utforskats av den begynnande vetenskapens representanter. Man har dock genom denna vetenskap nått fram till att kunna konstatera liv eller levande väsen, om än i en något dunkel eller högst ofullkomlig form, bakom de vegetabiliska och animaliska ämnenas förekomst. Däremot har man ännu inte kunnat konstatera "levande väsen" i eller bakom de mineraliska materiernas förekomst. Hela den omätliga ocean som denna materia utgör, är ännu en död värld för nutidens materiella forskare. Att denna materia uppenbarar en orubblig lagbundenhet, att den uppvisar lika stora variationer i logiska reaktionsmetoder som de vegetabiliska och animaliska materierna, att det i denna materia finns oräkneliga individuella kraftcentrum som man benämner atomer, elektroner osv., har ännu inte gett forskarna förmågan att se att all existerande materia, vilken form eller volym den än förekommer i, endast kan existera som identisk med reaktionen av levande väsens framträdande och som resultat av ett föregående, medvetet tänkande, och att dess rörelsearter eller verkningssätt därmed utgör en medvetandefunktion, och att alla ämnen eller all materia, alltifrån vatten, snö och is vid polerna till guld, silver och koppar i jordens inre, utgör levande väsens frambringanden.
      Sand, sten och grus i öknen blir således lika identiska med levande väsens tankeklimat, manifestationer eller yttringar som hus, möbler och maskiner i vårt dagliga liv. Men livet bakom öknens sand, polernas is och metallen i jordens inre ligger så omätligt långt bakåt i utvecklingens långa kö eller så fjärran i jordmänniskans kosmiska horisont, att dess manifestationer tonar bort som en fjärran detaljlös töckenmassa i denna horisonts yttersta periferi, medan däremot livet bakom jordmänniskans hus, möbler osv. ligger så nära, att manifestationernas detaljer blir helt dominerande inom denna kosmiska horisont, blir jättelika i förhållande till horisontens avlägsna ting, och därför lätt överskådliga som omisskännliga tecken på liv.
      Då livsyttringarna i den omtalade horisontens avlägsna periferi således framträder i miniatyr i förhållande till denna horisonts centrumdetaljer, och därigenom för de jordmänskliga sinnena framträder som "materia", ska vi här i Livets Bog kalla denna materia för "mikrokosmisk materia".