486. Men då varje sådan företeelse som vi kallar "ämne" eller "materia" är en livszon, är ett element för levande väsen, betyder det således att vi enbart med våra fysiska sinnen blickar ut över omätliga variationer av livszoner eller tillvaroplan. Ämnet – vatten, mjölk, vin, bröd, kött, blod, trä, järn, stål, malm, kol, diamanter och andra ädla stenar, kort sagt allt som vi känner under begreppet "ämne" eller "materia" – rymmer alltså i sig, eller utgör livsrum, det vill säga manifestationsrum, för levande väsen. Vad allt ser vi inte av olika "ämnen" en sommardag ute i den fria naturen? Redan i ängens blomsterprakt ryms myriader av olika manifestationsrum för levande väsen. Varje liten blomma, ja, varje särskild liten färgregion i blomman, är ett livsrum, en värld för sig, en av Gudomen skänkt boning åt levande väsen.
      Och är inte förhållandet detsamma med mänskliga boningar? Är inte varje färgnyans på dörrar och fönster, på väggar och möbler, på tak och grundmurar, på staket och trappor och på varje stycke kalkputs, varje stenart, på samma sätt en värld för sig, ett livsrum eller en tummelplats för levande väsen?
      Och se på de böljande sädesfälten, de gröna betesmarkerna, de slingrande stigarna och de vita landsvägarna, den mörka myllan, den blå leran och den gula sanden. Utgör inte alla dessa företeelser olika slag av materia? Tänk, vilka oceaner av olika världar och livsrum för levande väsen.
      Men det är inte bara i den fria naturen som universums mysterium på så vis avslöjar sig för den kosmiska forskaren. Redan innan han lämnar sitt rum, går hans egen materiemassa fram över myriader av livsrum eller element för levande väsen. Från hans golvmatta, hans skrivbord, hans tavlor och deras ramar, hans soffa och länstolar, hans bokhyllor och prydnadsföremål, hans fotografier med ljusa och mörka partier, hans draperier och gardiner, ja, från hans egna kläder och deras olika färger och tyger, kastar varje enskilt ämne sina lysande strålar in i hans blå eller bruna ögon, vilkas materia likaså är livsrum för levande väsen, och meddelar honom insikten om myriader av världars eller tillvaroplans existens.
      Har du, kära läsare, någon gång förut tänkt på, att var vi än vandrar går vi fram över gudomliga vistelseorter, boningar för levande medväsen i livet? Om inte, så stanna upp här ett ögonblick. För här har himlen öppnat sig, och din utsikt är enorm. Du skådar rakt in i evigheten. Du ser en väldig utsträckt horisont. Den har inga gränser, vare sig i tiden eller i rummet. Inför din blick ligger ett himmelskt panorama med oceaner av tillvaroplan, ordnade i perspektivisk fullkomlighet. Där, mitt i "nuet", ligger vidsträckta zoner, forna spiraler som du för länge sedan passerat och som därför förlorar sig i den fjärran kosmiska horisonten bakom dig i mikrovärldens vita dimmor. Och framför dig ligger omätliga jättezoner i väldiga spiraler som du på din himmelska färd kommer att styra ut över. Miljoner inkarnationer bakåt och miljoner liv framåt i tiden är där inför din nuvarande blick. I perspektivets ljus framträder de med större eller mindre klarhet, med större eller mindre skärpa, mer eller mindre tillhörande makro- eller mikrovärlden, allteftersom de befinner sig på nära håll eller fjärran från din egen gudomliga position eller utsiktspunkt inom den kosmiska horisonten.
      Hela detta sköna evighetspanorama, som överträffar alla fantasins världar, blev alltså synligt genom din lilla fysiska horisont, ja, var närvarande i ditt rum, på din gård, i dina marker, ängar och skogar eller i allt som du annars brukar kalla ditt. Ja, även om du vore en fattig tiggare, skulle dina luggslitna paltor rymma kosmiska världar, där livet upplevs av myriader av väsen. Så ofantligt vidsträckt och genomträngande är det gudomliga skaparverket, den evige Faderns manifestation för sin son, att inte ett hårstrå, inte en nagel, ja, inte ett dammkorn, kan existera utan att vara ett stycke världsallt med universum, sol- och stjärnhopar, ja, till och med i utsträckt grad med såväl sköna, ljusa animaliska världar som mörka och sterila månvärldar. Allt det stora finns i det lilla, liksom det lilla finns i det stora. Och en dag blir för åskådaren som tusen år, och tusen år som en dag. Alla avstånd ligger inom det gudomliga famntaget, och nasaréns ord blir levande verklighet när han säger: "I min Faders hus finns många rum."